Trots att Side växer är det gamla stan som är kärnan – gamla stan som ligger mellan den mer kommersiella västra stranden och den betydligt lugnare östra stranden.

Här i gränderna är det ett myller av butiker, restauranger, barer, kebabstånd, skönhetssalonger och internetcaféer. Överallt pratas det skandinaviska.

– Hej. Är du från Norge? Sverige? Kom och titta. Bara titta.

Litet tjatigt, men människorna här är vänliga. Och kommer du med barn möts du av öppna famnen. Här älskar man barnen och skojar gärna med dem.

Är du på jakt efter att shoppa loss – räkna med att det tar tid. ”Jeans house – billigere enn Kappaal” och ”Henkes butik. Turkiska Ullared” hävdar att de har bra kvalitet till låga priser. Men för att nå fram till ett överkomligt pris är det inte omöjligt att du får slå dig ned i butiken och ta en kopp te eller en raki, turkisk sprit, under förhandlingen. Det tillhör livet här.

Det man slås av är hur det moderna livet blandas med antiken. I utkanterna av gamla stan ligger de gamla ruinerna från 25 efter Kristus. Templet Apollos höga pelare, och den romerska teatern som fortfarande används, ger känsla av en annan epok. Bakom syns de mäktiga Taurusbergen, som en kuliss där snön syns på topparna.

Stämningen är skön. Side känns lagom stort att koppla av i och det är gångavstånd till det mesta. Nere vid hamnen kan man hoppa på en av båtarna som tar dig på utflykt till vattenfallen i Manavgat, på snorkelsafari eller fisketur.

Om du inte väljer att fiska din egen havsabborre eller forell är det ändå ingen risk att du går hungrig här. Kebabstånden finns överallt och blandas med allt ifrån lyxiga krogar till restauranger med kvarterskrogskänsla där ”mamma” lagar husmanskost. På Antik Piknik Garden som ligger något kvarter bakom huvudstråken i gamla stan lagar ägaren Hasans hustru Tejsleme maten med kärlek. Vare sig det är löfte – de turkiska köttbullarna – eller en lammgryta är det lätt att känna att maten gjorts med omsorg, med noggrant valda kryddor som hunnit utveckla sin arom i långkoken.

På bakgatorna är priserna betydligt lägre än i turistkvarteren. Här får du en middag, med dryck och kaffe på maten, för under hundralappen. Annars får du räkna med omkring 150 kronor per person. Om du inte tar en kebab på stående fot förstås. Då kan du bli mätt för en tjuga.

Är du sugen på kebab kan du välja mellan lamm, kyckling eller nöt. Och det finns en rad olika varianter. Döner kebab liknar kanske mest den vi äter hemma i Sverige, där köttet serveras på franskbröd, eller inrullat i tunnbröd tillsammans med sallad och lök. Iskender kebab liknar döner men serveras alltid på tallrik, toppat med tomatsås och yoghurt. Adana kebab är malt oxkött som kryddas med vitlök och chili, grillas på spett och oftast äts tillsammans med ris och sallad. Sis kebab är stora bitar av kött och paprika varvat på spett. Är man vegetarian finns auberginekebaben patlican. Största skillnaden här mot hemma är att vi använder mer sås, så vill man ha en extra saftig kebab får man be om mer sås helt enkelt.

Är du sugen på något annat än kebab är meze populärt. Det är turkiska smårätter som serveras till brödet Lavas. Turkiska tsatsikin tjadjik med dill eller mynta, kryddiga getostfyllda smördegsrullarna börek och chiliblandningen ezme är vanliga meze-rätter. Vill man inte dricka det turkiska brännvinet raki till är det inte helt fel med en iskall Efes Pilsener.