Vi kör åtta mil rakt in i en grön vägg. Den höga regnskogen på nordöstra Borneo tornar upp sig på bägge sidor av vägen. Samma väg är populär bland områdets elefanter. I varje hög av elefantbajs framför oss har halvmeterhöga svampar vuxit upp. Vägen liknar efterhand mer en trögflytande flod av lera och bilens fyrhjulsdrift sätts på ordentliga prov. Jag har aldrig sett så mycket lera i hela mitt liv. Men inte heller en så tät grönska som bokstavligen brusar av liv.

Så är vi framme. Borneo Jungle Lodge är helt plötsligt ett stycke lyx där regnskogen är som väldigast. Alla bekvämligheter, som till exempel ett eget utomhusbadkar intill den porlande floden, erbjuds i sköna och välutrustade bungalows. Bredvid huvudentrén finns ett träd som drottning Silvia planterat.

Enorm bioduk

Verandan på Borneo Jungle Lodge är som en enorm bioduk som visar naturfilm oavbrutet. Här passerar djungelns invånare på parad. Flaxande fjärilar i neonfärger, apor, både makaker och gibbon, och fåglar i många skepnader, från jättenäbbade näshornsfåglar till små biätare i grönturkost och gult.

Nu väntar några dagar i det vildmarksrike som den kände svenske fotografen och författaren Mattias Klum ägnat så lång tid åt att utforska och som gett upphov till flera uppmärksammade fotoböcker och filmer.

Danum Valley har beskrivits som det mest komplexa ekosystemet i världen. Forskarna gissar att det finns många tusen arter av insekter här som man inte upptäckt än. Då och då upptäcker man även nya arter av däggdjur på Borneo.

Nyvaken orangutang

De största invånarna i Danum är förstås elefanterna. Det finns också leoparder, orangutanger och noshörningar. Noshörningarna är det troligen bara femton kvar av, berättar guiden Salahuddin.

- Det stora problemet är hur de ska hitta varandra i regnskogen så att de kan föröka sig, säger han bekymrat.

Jag går på djungelvandring tillsammans med Salahuddin. En guide som sällskap är obligatoriskt. Vi vandrar genom en ofattbart tät och ångande grönska på smala stigar, längs vattendrag och på hängbroar i träden.

Den första orangutangen siktas efter några få minuter. Det är en hanne som sitter lite nyvaken i sitt bo bara tio meter från marken. Orangutanger är trädlevande djur. Endast vuxna hannar kommer ner till marken ibland. Unga honor på jakt efter en make kan också göra liknande undantag. Det är nämligen honan som söker upp hannen.

Turism räddningen

Senare på dagen ser vi fler orangutanger. Det som förvånar mest är nog storleken på träden och hur otroligt högt de flesta av orangutangerna befinner sig. Många sitter i toppen av träd som är 70-80 meter höga. Det säger sig självt att kikare eller teleobjektiv på kameran är användbart i Danum Valley.

Samma kväll gör vi en nattsafari i ett område nära hotellet. En guide lyser med strålkastare och låter oss upptäcka några av de nattlevande djuren. Vi ser jätteekorrar, gigantiska spindlar och märkliga nattfjärilar. Dessutom en flock ståtliga sambarhjortar, Asiens största.

Regnskogen på Borneo är ett hotat paradis. Östra Sabah består redan till övervägande del av ändlösa oljepalmsplantage där det nyss var regnskog. Ibland öppnar sig kilometervida öknar där nyplanterade palmer sticker upp som gröna skott. Omkullvräkta stubbar från den avverkade regnskogen ligger utspridda i hundratal mot horisonten.

Turismen kan bli en räddning för den kvarvarande regnskogen. På senare tid har myndigheterna börjat begränsa avverkningen.

- Nu börjar det vända, berättar guiden Hassan. Man har insett att det ligger pengar också i turismen, inte bara i oljepalmerna. Utan regnskogen slutar snart turisterna att komma.

Ett grönt täcke

Danum Valley är hursomhelst fortfarande hänförande och orört. Sista dagen vandrar jag och guiden Salahuddin till en högt liggande utsiktsplats. Den branta klättringen genom den bolmande heta regnskogen visar sig vara mödan värd. Från utsikten skymtar man Borneo Jungle Lodge långt nere vid den ringlande floden. Bägge är inbäddade i ett obrutet regnskogstäcke. Salahuddin berättar att alla vandringsleder och vägar som leder till stugan går åt öster, mot civilisationen. Åt väster går inga vägar alls.

Vad finns där?

- Vad som helst. Ingen vet. Ingen har varit där. För att ens ta sig fram ett par meter därinne krävs väldigt mycket tid.

Jag tittar återigen ut på det obrutna gröna täcket med sin uråldriga tystnad. Där ingen människa någonsin varit. Det är skönt, och en smula trösterikt, att det finns sådana platser kvar på jorden.

Anders Pihl/TT Spektra
feature@ttspektra.se