Den här veckan har jag pratat öronen röda i telefon, svarat på intervjufrågor och diskuterat med vänner och kollegor om det faktum att jag med en enda mening gjort Anna Wahlgren så arg att hon vill ha en kvarts miljon som plåster för själen. En mening som sades med leende läppar i ett frågesportprogram och tydligt menat som en lustifikation med tanke på hennes kontroversiella uppfostringsmetoder. Men en mening som tydligen gjorde sådan skada att den uppskattas av offret till lika mycket pengar som många sliter hela arbetsdagar i ett år för att gneta ihop till, en årslön, en kvarts miljon kronor.

Nu tänker jag inte ägna den här krönikan åt något försvarstal för mig själv eller ytterligare angrepp på Anna Wahlgren. Den processen får ha sin gilla gång. Nu får i stället justitiekanslern använda våra skattepengar till att reda i detta. Vi får se vad framtiden bär i sitt sköte. I går slog man för övrigt in fisk med tidningarna som gjorde krigsrubriker av historien tidigare i veckan.

Men det som är lite förfärande och skrämmande i såsen är vilken uppiskad och aggressiv stämning en sådana här affär får, framför allt på nätet. Till exempel hade Expressen en nätomröstning om min mening som sårade Anna Wahlgren så infernaliskt, dessutom fanns ett chattforum där man helt anonymt kunde skriva vad som helst om det hela. På detta forum hade både jag och Anna Wahlgren blivit mångmiljonärer flera gånger om, bara vi kunnat pungslå de anonyma näthatarna på 250 000 per näsa.

Näthatarna kännetecknas av att de är riktigt, riktigt elaka och skriver så stygga personangrepp man förmår enbart för att såra, göra illa och största möjliga ont.

Det verkar vara själva anonymiteten som lockar fram djävulen i dom. För de elaka och taskiga har aldrig för och efternamn, bara ett alias.

Förr i tiden satte man fast illgärningsmän i stupstock på torget till allmän begabbelse och bespottning. I dag har den moderna stupstocken bytt namn till chattforum eller varför inte rubriken ”Tyck till om tv” som finns i kvällstidningarna.

Jag brukar ibland roat men oftast förfärat läsa inläggen som publiceras där. Spalten där det är allmänhetens åkning i att ta heder och ära av tv-nyllen. Ett forum där man får spotta och fräsa hej vilt och ofta väldigt elakt och alldeles anonymt på alla som jobbar med tv.

Tänk om alla som blir påhoppade där kunde få 250 000 var. Själv får jag klara mig med hård hud och självdistans som plåster på de sår mina belackare ger mig. Men det funkar rätt ok, jag klagar inte. Jag hoppas också att alla elaka som gömmer sig bakom alias ändå är otroligt duktiga på det dom gör när de inte hatar.

Rickard Olsson