Luften är krispigt frisk och man är ganska ensam på vattnet tillsammans med sälarna och ibland en fiskande pensionär som förlorat känslan för tid och blivit dagvill. Så här på höstarna brukar jag vika någon dag till att ge mig ut med vattenskotern på långsafari i Stockholms skärgårds yttersta havsband. Jag vågar, om än på empiriskt bräcklig grund, säga att det är det mest antidepressiva man kan göra utan förskrivning av något läkemedel eller annan stimulantia. När skotern sveper över vattnet mellan kobbar och skär är det en svävande, närmast meditativ känsla. Jag hamnar varje gång i harmoni med elementen.

Båtlivet den här sommaren har det i övrigt inte varit mycket bevänt med. Båten har mest legat nere vid bryggan. En krögare i Vaxholm undrade var jag tagit vägen den här sommaren. Normala somrar förvandlas nämligen Vaxholm till min kvarterskrog.
Jag svarade som det var, att sedan landkrabborna och nymoralisterna införde den nya sjöfyllerilagen och jag måste dricka vatten till fisken eller det grillade köttet på restaurangen en fin sommarkväll när solen går ner känns det inte lika kul längre. Likaså försvann möjligheten att puttra ut till en kobbe en vacker varm afton i juli, grilla något gott och dricka två glas vin. I år stod sjöpolisen bakom udden och sög in dig. Hade du druckit mer än två glas kunde du dessutom bli av med bilkörkortet. Vad hände? Varför sa ingen ifrån när det skulle röstas om det här?

Det känns alltid som man är i ett moraliskt underläge när man säger de här sakerna. Det låter som man har spritproblem. Kan du inte vara på sjön utan att ta en öl eller ett glas vin, e ru alkis? Men det är inte det saken handlar om. Det springer inte ut några älgar på vägen, det cyklar inte ut några barn från en korsning där ute på sjön.
Om jag förstått rätt finns inte ens statistik över båtolyckor där föraren hade mindre än 1,0 promille i blodet. De absolut vanligaste drunkningsolyckorna på vatten är ensamma män på insjöar som hittas med gylfen öppen.

I år har sjöpolisen tagit en massa båtförare, en av dem var en kompis. Han hade 0,6 promille efter några starköl. Han färdades oklanderligt med sin båt men eftersom han de facto åkte dit fick i stället hans flickvän som aldrig någonsin kört båt svara för hemfärden.
De idioter som utsätter andra för fara på sjön genom att köra för fort och för nära på fel ställen saknar sjövett. De finns fortfarande kvar på sjön, de är lika farliga även när de är spiknyktra. Med ett båtkörkort hade problemet med båtolyckor varit betydligt mindre. Vad jag hört har antalet olyckor inte minskat i år. Det har bara blivit mindre mysigt att vara på sjön.

Rickard Olsson