Jag var precis på väg ut från squashhallen när telefonen ringde. Rickard, svarade jag. Hej det är Jocke, sa en röst med skånsk brytning. Hej hej, svarade jag och började bläddrade i minnet efter ett ansikte att sätta på rösten i andra änden. Vad gör du i vår? undrade den skånska rösten. Njaee, inget speciellt, Vem Vet Mest är klart i slutet på januari sedan vet jag inte någonting alls, svarade jag utan att förstå att det var ganska roligt sagt.

Vill du göra Melodifestivalen 2011? Frågade Jocke från andra sidan. Nu är det är någon som luras och skojas tänkte jag för ett ögonblick. Jag övervägde en försvarsstrategi där jag tänkte skratta bort det hela. Men ögonblicket senare trillade polletten ner, jag insåg med illa dold glädje att jag fått FRÅGAN.

Nu följde en tid av hysch hysch å väldigt skojigt hemlighetsmakeri. Jag hade en stor hemlighet och jag lät bara vissa ta del av mitt lilla frimureri. Jag har inte haft en sådan hemlighet att bära på sedan flera år tillbaka och jag försökte bära den som vore det den sista droppen vatten, som Ranelid skulle sagt. Det sprack naturligtvis som ett byxarsle eftersom jag älskar hemligheter men kanske inte just för att man ska hålla dom för mig själv. Det ligger i sakens natur om man jobbar med det jag gör att man gillar hemligheter men framförallt att berätta dom för någon i viskande ton och avsluta sitt avslöjandet med att säga, men du får inte berätta det för någon. Men innerst inne vet man att personen man just berättat det för gillar hemligheter av precis samma orsak som jag och bara någon timme senare kommer att avslöja hemligheten för någon annan och avsluta med, men du får inte berätta det för någon.

Hursomhelst, hemligheten klarade sig fram till presskonferensen. Sedan har en vecka följt där telefonen låtit som ett tivoli och där min almanacka tecknats upp till fullo och ner till minutnivå.

Det enda smolket i glädjebägaren var en P3-tjej som skrev på SVT:Debatts hemsida att valet av äldre erfaren kille, yngre tjej var stereotypt. Hon fick åka tur å retur å bo på hotell i Göteborg för licenspengar bara för att föra ut denna ogrundade åsikt. Det enda som var stereotypt i debatten var hennes egen fördom mot programledarpar. Hon hade inte ett enda exempel på liknande konstellation och det har inte jag heller, men stereotypt och politiskt inkorrekt det var det tydligen.

Jag kommer att lära mig mycket av den här tiden med Melodifestivalen känner jag. Det första var just det att dom som slår sig för bröstet, kallar sig öppna och fördomsfria med hög svansföring och allvarlig min lika ofta som alla vi andra trillar på sina egna fördomar. Ibland får dom till och med vara med i tv. Jag ser fram emot nästa lärdom i denna cirkus Melodifestivalen.

Rickard Olsson