Det går en våg genom tv-Sverige just nu att spela in och sända gamla klassiska tv-program som Fångarna på Fortet, Gladiatorerna och Har du hört den förut. Ju äldre dom är desto lättare är dom att plocka upp verkar det som, lite som med gamla komockor.

Själv fick jag uppdraget att programleda det gamla härliga programmet Gäster med gester, som jag nu spelar in för fulla muggar. Jag gillade programmet stenhårt som 15-åring när det sändes första gången 1982. Den svale Lennart Svahn, minimalistiska Jarl Borsén, Pricksäkra Jejja Sundström och energiska Johannes Brost, dom verkade ha så kul och det smittade av sig ända hem i tv-soffan i Bomhus.

För yngre som aldrig sett programmet kan jag berätta att det var underhållning som det innan Robinson ändrade premisserna för vad som kallas underhållning. Alla är snälla och ingen röstas ut. Det är charader med kända personer.

Vet ni inte vad charader är då får ni googla själva. Det är i alla fall underhållning i dess klassiska form. Att sitta med telefonen och rösta in eller ut människor hårt och kallt i tv, allt det föddes med Robinson.

Jag minns hur förfärande det var när Robinson skulle börja sändas i Svt. Man skulle göra tv av det politiskt inkorrekta sätt man valde lag i skolan. Det som skolan slutat med av mobbingskäl skulle nu bli underhållning i tv.

En stackare blev vald sist in i ett lag och alla visste att det var den svagaste, den som ingen egentligen ville ha. Tidningarna förfasade sig över programmet redan innan det började sändas. Mobbings-tv, skrev man från ledarsidan, in genom kultursidorna över till debattsidorna och fram till nöjessidorna. Dom upprörda rösterna blev inte lugnare av att världens första Robinsondeltagare som röstades ut tog sitt liv när han kom tillbaka Sverige igen. Man hävdade att elaka regler orsakat ett dödsfall och krävde att serien skulle ställas in. Kritikerna rasade och nöjeschefen på Svt som köpt formatet avgick och lämnade landet.

Efter ett antal program av Robinson märkte kritikerna att programmet lockade miljonpublik, det var en succé. Det är inte kappans fel åt vilket håll vinden blåser tänkte tidningarna och började hylla det nydanade formatet. Sedan tyckte alla att det var det bästa som hänt tv i många år. Robinson blev det intressanta sociala experimentet i stället.

Temat med utröstning har sedan härmats av alla. Baren, Idol, Talang, Big Brother, Melodifestival, Let’s Dance, stjärnor på is i en oändlig rad.

Men nu verkar vi svenskar ha tröttnat på att sitta med telefonen bredvid oss på lördagskvällarna. Ringandet har gått ner betänkligt och dom gamla snälla programmen kommer tillbaka. Gäster med gester är en fröjd att göra. Jag har inte skrattat så mycket på väldigt länge. Återstår att se om det fungerar som underhållning 2011. Eller kommer vi att sakna att ingen försvinner, blir det konstigt att alla får vara kvar och att alla är snälla?

Rickard Olsson