Roligt men inte helt lätt att bo i kollektivhus
Småbarnsfamiljen Nynäs bor i kollektivhuset Blomstret i Gävle.
– Vi trivs jättebra och alla som bor här hjälps åt. Hela grejen med kollektiv är rolig och praktisk men det är inte helt okomplicerat, säger Jonte Nynäs.
Relaterat
CHARMTROLL. Det finns gott om barnfamiljer i kollektivhuset. Ettåriga Thelma Nynäs har precis lärt sig att gå. Hon utforskar snabbt soffan och beger sig sedan självsäkert ut i korridoren där hon börjar bestiga trappan innan pappa Jonte hinner ifatt Thelma och fångar upp henne. ”Barnen kan röra sig fritt i huset. De ringer på hos varandra eller samlas i något av lekrummen.”Fotograf: Madelene Söderblom
HEMMA HOS FAMILJEN NYNÄS. Jonte, Esther och Charlotta Nynäs bor i kollektivhuset Blomstret. Fyraåriga Esther stortrivs. ”Jag kan leka med mina kompisar när jag vill. Jag kan ringa på hemma hos Teo, Edit, Alvin eller Alicia eller så leker vi i lekrummet.” Det svåra kan vara att få slut på leken när det dags att sova, inflikar mamma Charlotta.Fotograf: Madelene Söderblom
Fakta
Kollektivhusens historia
Kollektivhus är inget 70-talspåfund. På 30-talet lanserades boendeformen av arkitekter och politiker. Kollektivhus är en boendeform som bygger på delvis vanliga privata lägenheter, men är profilerade med gemensamma extra ytor och sysslor. Sveriges första kollektivhus byggdes i Bromma 1935. Alva Myrdal förordade kollektivhusen. Kvinnorna skulle ut i arbetslivet och därmed gällde det att underlätta deras vardag. Det handlade om att ge gemenskap och service. Lägenheterna skulle ha små kök, det skulle vara slut med timmar vid spisen, och service som centralkök och barnpassning. I Stockholm byggdes flera kollektivhus för ensamstående kvinnor.
Begreppet kollektivhus förväxlas lätt med den boendeform som kallas för kollektiv där man oftast delar på ett mindre hushåll och sover i samma lägenhet eller hus.
Källa: Nationalencyklopedin och Wikipedia
Kollektivhuset Blomstret
1981 bildades en förening för kollektivhus i Gävle. Idén var att kollektivhusboende skulle bidra till enklare vardagsliv och större gemenskap grannar emellan. 1985 stod kollektivhuset Blomstret inflyttningsklart. Blomstret består av två hopbyggda fyravåningshus i rött tegel som innehåller 39 lägenheter med 46, 67, 76 eller 82 kvm lägenhetsyta samt 400 kvm gemensam yta.
Huset bebos i dag av totalt 72 personer, 52 vuxna och 20 barn/ungdomar, varav sex stycken är under 3 år. Av de vuxna är 33 kvinnor och 19 män. Den yngsta i huset är några månader och den äldsta cirka 65 år.
Centrum i huset utgörs av bottenvåningens kök och kafé med intilliggande lekrum. Blomstret har även gemensam bastu, gästrum, tvättstuga, hobbyrum, tonårsrum, gym, målarrum, snickarverkstad, kafé, motionsrum och fotorum.
Familjens lägenhet är en ljus och fin trea på 76 kvadratmeter. Här bor mamma Charlotta, pappa Jonte, Esther, fyra år och Thelma, ett år. De flyttade in i december 2005 när Esther bara var ett år.
– Vi behövde en större lägenhet. Jag hade läst en del om kollektivt boende men visste inte ens att det fanns i Gävle, säger Charlotta Nynäs.
Hittade på Blocket
Av en slump hittade de på Blocket en ledig lägenhet i kollektivhuset Blomstret.
– Vi åkte dit och fastnade direkt. Men jag var lite skeptisk till en början och ville veta mer om kollektivbiten. Jag föreställde mig att det skulle vara som i filmen Tillsammans, säger Jonte.
Men det är inte alls som i Moodyssons film försäkrar de.
– Det finns gamla föreställningar kring hur det är att bo i kollektiv och en rädsla för att det är många krav. Många tror att man inte kan vara privat men det kan man. Vi har ju egna lägenheter, säger Charlotta.
Infriar fördomarna
Hon tittar ned på sina batikfärgade byxor och konstaterar roat att hon nog infriar alla fördomar om vilken typ av människor som bor i kollektiv.
– Jag har mina kollektiv- leggings på mig i dag.
Blomstret har en bostadsrättsstyrelse och en kollektivstyrelse. Inflytandet från de boende är stort men den som bor här får också vara beredd på en del jobb.
Alla ska delta i matlagning, diskning, städning och trädgårdsarbete.
Under styrelsen finns olika arbetsgrupper, till exempel en städgrupp, trädgårdsgrupp, fastighetsgrupp, komposteringsgrupp och matplaneringsgrupp. Stormöte hålls en gång i kvartalet.
I den nyinredda och mysiga matsalen äter ett 30-tal personer mat fem dagar i veckan. Två gånger i månaden ska den boende laga mat eller diska.
– Det var jättenervöst att laga mat till 30 pers första gången. Jag hade praktik i köket bara för att se hur det fungerade, säger Jonte och skrattar.
Det serveras alltid ett vegetariskt alternativ till huvudrätten. Varje måltid kostar 26 kronor för vuxen.
Barn under fyra äter gratis och för äldre barn kostar det 13 kronor. Man kan även köpa restlådor till ett reducerat pris. Vill man inte sitta i den gemensamma matsalen kan man hämta mat och äta i sin lägenhet.
– Matgruppen planerar matsedlarna och sköter inköpen. När du ska laga maten är allt redan inköpt. Det går även att beställa hem mejeriprodukter och Krav-märkta rotsaker för eget bruk, förklarar Jonte.
Inte alltid överens
Eftersom Jonte är föräldraledig och Charlotta jobbar 80 procent som kurator är matpassen ännu inget problem för dem.
– Men jobbar man heltid kan det bli svårare, då måste man kanske flexa för att få till det.
Charlotta är med i städgruppen. Hon medger att det ibland kan vara svårt att komma överens om allt när de är så många.
– Det finns olika uppfattningar om vad som är rent och det händer att alla inte gör sitt städpass.
Om någon konsekvent struntar i sina sysslor tar styrelsen kontakt.
– Det kan ju ha hänt något. Om man inte mår bra, inte orkar eller hinner med så säger man till och då hjälps vi åt, säger Jonte.
Fördelarna överväger
De tycker ändå att fördelarna med boendet är övervägande.
– Vi har fått många vänner. Barnen lär känna många olika typer av människor på ett naturligt sätt. Och det är lätt att ordna barnvakt, säger Charlotta.
De gillar närheten. Barnen har alltid någon att leka med. De rör sig fritt i huset. Esther stortrivs.
– Jag kan leka med mina kompisar när jag vill. På gården finns två gungor, en gungbräda och en snurra. Jag tycker om att vara i lekrummet och spela bandy.
Man lär känna sina grannar mer än i ett vanligt boende. När människor gör saker ihop blir de vänner och då kan man också få mycket hjälp när det kniper.
– Här finns ingen tröskel för att ringa på hos någon och våga fråga om hjälp.



























