Min treåriga dotter heter också Alice, dock inte som tilltalsnamn. Namnet är från min mormor som heter Alice i andranamn. Men det är möjligt att jag påverkats av namntrender, trots att man tror sig vara immun.

Men det är svårt med namn. Som förälder ska du bestämma namn åt en annan person. Ett namn som ska vara lagom neutralt men ändå speciellt och noga utvalt. Helst ett namn som man inte kan rimma fula ord på, som inte väcker anstöt, som låter fint tillsammans med efternamnet och som gärna ska passa barnets personlighet. Sedan vill man förstås helst inte vara alltför påverkad av namntrender utan det ska vara ett namn som ska hålla i många år. Svårt som sagt. Så svårt att vi fick påminnelsebrev från Skatteverket om att vi måste snabba oss att namnge vårt barn. Det hände med båda barnen. Vi segade ut på namngivningsproceduren så långt som det var möjligt utan att behöva betala böter.

De flesta jag känner är inte speciellt förtjusta i sina egna namn. Jag gillade i alla fall inte mitt namn som barn. Det var för kort. Ann, det är ju bara en ändelse för bövelen. Strunt samma om A är en vacker vokal, jag ville ha massor av andra vokaler. Och mängder av konsonanter. Jag drömde om långa och krusidulliga namn som Aurora, Rebecka, Mirabelle och Singoalla. Jag fick förvisso fyra namn (kanske som kompensation). Det var en klen tröst. Men om jag som barn hade fått välja ett nytt namn från något av mitt favoritprogram på tv, då hade det nog blivit Pamela. Vilken tv-serie? Dallas så klart.