Treåringen vill bo på en bondgård i sommar. Sjuåringen vill flyga till New York och kolla på skyskrapor. Mannen vill till Gotland och jag drömmer om en stuga vid havet.

Maniskt söker jag på nätet efter den perfekta stugan som ska ligga naturskönt på badrocksavstånd till klippor och salta hav.

Den ska vara mysig, lagom stor, ha sköna sängar, snygga möbler, gärna en öppen spis, havsutsikt och helkaklat badrum. Dessutom ska den vara ledig rätt vecka och hyras ut till ett rimligt pris, helst galet billigt.

Jag föreställer mig hur barnen fångar krabbor i sina hinkar, de hjälper varandra, delar villigt med sig till varandra och skrattar högt av förtjusning medan jag ligger på solvarma klippor och läser en bok efter ett uppfriskande morgondopp.

Fast det blir förstås rätt obekvämt efter ett tag... att ligga på hårda klippor och hålla upp armarna med en tung bok i händerna. Vi gör så här i stället. Jag ligger i en hängmatta vid klipporna, intill havet. Just så, det blir bra.

Nu har vi försökt sy ihop allas önskningar och kommit fram till en kompromiss. Vi åker till Småland.

I Astrid Lindgren värld finns stugor, höghus, vatten och lantgårdar. Visserligen är det mesta i miniatyr, men som sagt det är en kompromiss och de blir sällan ultimata.

I två dagar ska vi umgås med Pippi, Karlsson på taket, Madicken, Emil och Ronja. Treåringen tycker att det ska bli hur coolt som helst. Sjuåringen är mer tveksam. Han var där när han var fyra och tycker att han är lite väl vuxen för dylika platser nu för tiden.

När vi är mätta på Lindgrens sagovärld drar vi vidare till Kalmar och eventuellt en sväng över till Öland innan vi åker hem igen. Vi vill ju inte vara borta från katterna alltför länge.

Sjuåringen pratar om att han längtar efter att få bygga sandslott och grilla på Sandbankarna i solnedgången. Den önskningen kan vi enkelt uppfylla. Det krävs ingen större planering för att semestra på hemmaplan. Och jag kan läsa min bok på stranden. Lantgårdar finns det också gott om i närheten. Sedan får vi se hur vi gör med skyskrapsspaningen i New York (det känns inte lockande att jaga runt två impulsiva, snabbspringande barn i en mångmiljonstad).

Vi kanske kan börja med Turning Torso i Malmö?