Det kan verka orimligt att barn skulle ha rösträtt. Ungefär lika orimligt som rösträtt för kvinnor ansågs vara för 100 år sedan.

Barn är inte mogna nog för att rösta. De kan inte ta ställning i samhällsfrågor. Barn tänker inte på konsekvenserna.

Visst kan det stämma. Det bästa vore naturligtvis om alla var förnuftiga, upplysta och kloka. Men det finns många vuxna som inte har någon aning vad de röstar på och som är helt urblåsta i politiska frågor.

När frågan om kvinnors rösträtt väcktes i slutet av 1800-talet, betraktades kvinnor som mindre vetande utan förstånd till att fatta politiska beslut. Kvinnor som stred för rösträtt hånades och förlöjligades. Det tog 50 år för kvinnor att få rösträtt efter att den första motionen om det lagts fram. 1921 hölls de första riksdagsvalen där svenska kvinnor fick rösta.

Ännu har ingen motion om barns rösträtt lagts fram i Sverige.

Barn är utlämnade till att vi vuxna tänker på deras bästa. De litar på att vi ger dem skydd, mat, boende och omsorg. Därför är det extra viktigt att vi lyssnar på dem och att deras röster blir hörda.

Genom att barnen inte har rösträtt räknas de inte heller som fullvärdiga medborgare i samhället. Fram till 1979 var det till exempel tillåtet att misshandla ett barn medan en man som slog en annan man kunde hamna i fängelse.

Vad säger att samhället skulle bli sämre av att barn fick rösträtt? Jag ser inga problem med ett barnvänligare samhälle. Skillnaden skulle kanske bli att barns problem lyftes fram på den politiska dagordningen och att vi skulle ta barns intressen på allvar.