Det låter lite märkligt i våra öron men det spelade ingen roll om du var en stormrik grosshandlare eller en mäktig brukspatron, om du byggde järnvägar och grundade städer, startade fabriker eller ägde fartyg som seglade över världens alla hav. Om bara ett utrikesdepartement i ett land långt borta en dag bestämde sig för att ge dig ett litet oavlönat kontorsarbete så bleknade alla fina meriter du samlat på dig genom åren. Och under resten av ditt liv – ja, till och med på din gravsten och så länge någon överhuvudtaget nämner ditt namn – tituleras du konsul. Och det spelar ingen roll om du verkligen var konsul, eller om du – som i de flesta fallen – bara var vicekonsul eller hade den ännu lägre befattningen konsularagent.

Praktexemplet är Göran Fredrik Göransson, grosshandlaren och skeppsredaren från Gävle som 1862 startade det företag som i dag är Sandvik AB och i samma veva lade grunden till Gästriklands andra stad.
Drygt tjugo år tidigare, när Göran Fredrik var 22 år och nybliven delägare i handelshuset och rederifirman Daniel Elfstrand & Co, utnämndes han till brasiliansk vicekonsul i hamnstaden Gävle. Och trots att han sedan lämnade den posten var han så förtjust i sin titel att han kallade sig konsul resten av sitt liv. Nu har han varit död i över hundra år men fortfarande vet varenda människa i Sandviken vem som avses när Konsuln kommer på tal – ofta respektfullt stavat med stor K.

Och Göransson var långt ifrån den ende i våra trakter som prålade med denna stjärngnistrande titel. Den kanske mest kände alla Gävles konsuler i slutet av 1800-talet var tobakskungen John Rettig, som trots betydande framgångar både som fabriksägare och inom det politiska livet alltid kallades konsuln. John Rettig utnämndes till spansk vicekonsul 1874 och avsades sig uppdraget tjugo år senare. Men titeln behöll han till sin död 1907.

Ändå var väl hans diplomatiska insatser lika blygsamma som Göranssons. Befattningen var ju inte särskilt betungande och de uppdrag den förde med sig inkräktade knappast på innehavarens ordinarie verksamhet. Själva vicekonsulatet med några blanketter och stämplar fick troligen plats i en skrivbordslåda.
En av dessa vicekonsulats viktigaste uppgifter var att hjälpa människor som drabbats av något problem, förutsatt att de var medborgare i det land man representerade. Nu fanns det nog inte många nödställda brasilianare i Gästrikland på konsul Göranssons tid. Och de spanjorer som hade anledning att vända sig till konsul Rettig var väl mest akterseglade sjömän, vad de nu kunde vänta sig för hjälp från det hållet.
Från 1800-talets mitt och framåt har 18 främmande makter ansett sig behöva ha någon form av diplomatisk representation i Gävle.
I stadens adresskalender från 1863 hittar jag tolv konsulat och i slutet av 1930-talet, strax innan andra världskrigets utbrott, hade inte mindre än 14 länder diplomatiska förbindelser med Gävle.
Tittar man närmare på de grosshandlare, skeppsmäklare och direktörer som bytte ut sina redan fina yrkesbeteckningar mot den ännu finare titeln konsul får man en lång lista över Gävle mäktigaste män från mitten av 1800-talet och hundra år framåt.

Här är några exempel:
• I mitten av 1800-talet representerades ryske tsaren och hans undersåtar av den finlandsfödde grosshandlaren Per Adolf Grape. Samtidigt företräddes Nordamerikas förenta stater först av Robert Rettig, tobaksfabrikör och ägare till en av landets största handelsflottor, och därefter av grosshandlaren och Korsnäsdirektören Gustaf Hård af Segerstad.

• Innan John Rettig (Robert Rettigs son) blev spansk vicekonsul innehades den posten av läroverksläraren Axel Garberg. Det var en äventyrlig herre som under sina långa resor i Europa lär ha kallat sig ”grefven af Brynäs”. Garberg var också Frankrikes sändebud i Gävle. En av hans många efterträdare på den posten var läderfabrikören Emil Matton – den kanske mest kände av alla de konsularagenter som envisades med att kalla sig konsul.

• Skeppsredaren Per Johan Hægerström efterträdde sin kollega Carl Rahm som portugisisk vicekonsul 1880 och elva år senare tog han över Göran Fredrik Göranssons befattning som brasiliansk vicekonsul.
Korsnäsdisponenten Hjalmar Ljungberg ansvarade för de båda ländernas Gävlekontor från 1910. Och långt senare, mellan 1952 och 1974, sköttes Portugals affärer av en annan representant för samma bolag, skogsdirektören Hans Lundberg.

• Grosshandlaren Nils Kjellerstedt utnämndes till argentinsk vicekonsul 1907 och efterträddes 1911 av skeppsbyggaren och affärsmannen Erik Brodin.

• Carl Magnus Andersson, skeppsmäklare och ena halvan av Andersson & Lundqvist, representerade de belgiska intressena i Gävle från 1906 till 1929. Efter honom sköttes den sysslan i femton år av Karl Landström, även han framgångsrik skeppsmäklare.

• Nederländerna hade vicekonsulat i Gävle från mitten av 1800-talet och ända in på 1990-talet. Från 1926 var den verksamheten mest en angelägenhet för Pix AB. Godisfabrikens grundare Wilhelm Ericson bevakade de holländska intressena till 1946. Sedan dess har Nederländerna representerats i Gävle av ytterligare tre Pixdirektörer: John Sjödahl, Sture Ericsson och Bo Sandström.

• De baltiska staterna hade var sitt konsulat i Gävle under 1930-talet. Estlands talan fördes av Carl Norenberg, verkställande direktör på kolonialfirman Ludvig Ericsson & Co, medan Lettland representerades av Ångväveriets chef Hugo Müller och Litauen av grosshandlaren Petrus Bodin.
Dessa tre konsulat försvann tillsammans med sina länder när Europas karta ritades om under andra världskriget. Samma öde drabbade Polen som sedan 1937 representerades av Centralhotellets ägare, källarmästare Oscar Zedrén.

• Tysklands konsulat i Gävle fick också brådstörtat slå igen några år senare. Det var alldeles i slutet av 1944 då Hitlers man i Gävle, den tyske medborgaren Fritz-Viktor Holm lämnade sin befattning som tyska rikets konsul och begärde politisk asyl i Sverige. Holm var vid det tillfället 47 år gammal, hade svensk pappa och tysk mamma och hade efter studier vid Stockholms högskola tjänstgjort som attaché vid tyska legationen i Stockholm. Därefter hade han varit verksam som tysk konsul i spanska Sevilla innan han 1940 flyttade till Gävle och tog över det tyska konsulat som advokaten C B Berggren sedan 1929 skött från sitt kontor i Centralpalatset.
Tyska staten hade sedan länge officiella förbindelser med Gävle. Apotekaren och fabrikören Frans Oscar Flensburg utnämndes till preussisk konsul redan 1865 och var därefter ”Tyska Rikets” representant i staden från 1871 till sin död 1883. Han efterträddes av sonen Oscar Fredrik som innehade posten till 1919.

• Norge hade ett vicekonsulat i Gävle från 1907 till 1985. Den förste norske konsuln hette John Löfgren och var bland annat chef för Gävle stads auktionsverk. Den siste var skeppsmäklaren Stefan Trybom som utnämndes 1969.

• Affärsmannen Robert Carrick fungerade som brittisk vicekonsul i över 30 år med start 1916. Han var född i England 1873 och kom som barn till Gävle där han med tiden etablerade sig som bland annat trävaruhandlare. Mest kända blev Carrick dock som en av pionjärerna inom idrottsrörelsen. Han tillhörde svenska eliten inom en lång rad sporter och var den som på 1890-talet introducerade fotboll i Gävle.

• En annan idrottsman från Gävle som gjorde lokal diplomatisk karriär var den två år yngre Isaac Westergren. Han var välbeställd grosshandlare men också en mångsidig idrottare. Westergren introducerade spikskorna i Sverige och var en tid världsrekordhållare på 100 meter med 10,8 sekunder. Han utnämndes till dansk vicekonsul 1916 och efterträddes 1934 av järnhandlaren Jacob Wennberg. Läkerolchefen Bengt Ahlgren representerade sedan Danmark från 1942 till 1967.

Danska konsulatet finns fortfarande kvar och leds nu av skeppsmäklaren Torsten Engwall. Han beviljades exekvatur (det heter så när man godkänns som konsul) år 2000 men verkar inte göra någon större affär av sin fina titel.
Inte heller den andre diplomaten i 2000-talets Gävle, förre Läkeroldirektören Ove Anonsen, kräver att bli kallad konsul. Han sköter Finlands ärenden från sitt kontor på Mellansvenska handelskammaren mitt emot Konserthuset och har liksom kollegan Engwall en elegant skylt på husets fasad.
Bland Anonsens föregångare som finsk konsul kan nämnas stuveribolagsdirektören Claes David Forsman och förre stadshypoteksdirektören Tryggve Ahlgren.