Berättelserna är både spännande och välskrivna och en dåtida recensent konstaterade att "hans språk är ett gott exempel på att man kan berätta friskt, muntert och målande utan vulgaritet och utan överflöd av slang".

Sedan dess har det varit rätt tyst kring Erik Pallin och hans böcker. Inte ens litteraturhistoriker med specialinriktning på svenska barnböcker verkar ha ägnat honom en tanke de senaste sjuttio-åttio åren. Tills nu i vinter då en litteraturdoktor konstaterar att det minsann var lite si och så med genusperspektivet i Pallins verk. Bara att de kallades "pojkböcker" anses suspekt och naturligtvis uppfyller de här berättelserna från farfars dagar – och mormors, naturligtvis – inte ens lågt ställda krav på politisk korrekthet av 2011 års modell. Pojkarna leker med modellbåtar och tennsoldater och flickorna i grannskapet får mest fungera som statister. Och vid något tillfälle kallar en elvaåring en svart tennsoldat för "neger".

Men ändå. Erik Pallin var en mycket stilsäker och mångsidig skribent och även om han nog var lite snobbig i sin framtoning så förtjänar han knappast att avfärdas som en rasistisk mansgris. Vi kan istället konstatera att han var Sveriges förste sportjournalist i någorlunda modern bemärkelse och han – lite mer som en kuriosagrej – även blev Sveriges första flygpassagerare.

Erik Pallin var född i en träkåk vid Norra Kansligatan i Gävle 1878, son till en grosshandlare och storebror till två grabbar som med tiden skulle komma räknas bland landets mest framstående alpinister.

Familjen flyttade till Stockholm rätt tidigt, men en stor del av skolloven tillbringade bröderna hos sin moster och sina kusiner på landstället Klasro utanför Gävle. Där umgicks de med några pojkar från granngården Fridhem. De fem böcker som Pallin skrev om Klasropojkarna drygt trettio år senare känns– trots de påhittade äventyren – väldigt självbiografiska. Berättaren heter Erik och hans yngre bröder Nisse och Anders, precis som i verkligheten. Och vännerna på Fridhem tror jag mig kunna identifiera som Josef Johansson och Josef Pettersson, båda med tiden kända butiksägare i Gävle. Johansson utbildade sig till guldsmed och Pettersson, som från 1926 hette Porrvik, övertog sin fars möbelaffär.

Redan som elev på läroverket började Erik Pallin skriva i ungdomstidningen Kamraten. År 1900 anställdes han som sportredaktör på Stockholms-Tidningen men redan efter ett par år gick han över till Stockholms Dagblad där han blev kvar i över trettio år.

Vid förra sekelskiftet skrevs sportnotiserna antingen av de idrottsledare som fanns på plats eller av tidningens vanliga journalister, så det var ytterst ovanligt att en redaktion höll sig med en särskilt sportreporter. I Svenskt biografiskt lexikon kallas Erik Pallin för "den sannolikt förste professionelle sportjournalisten i svensk dagspress". Och i ett gammalt idrottslexikon betecknas han som en av "banbrytarna inom svensk sportjournalistik".

Han skickades till Aten 1906 för att bevaka OS och när spelen hölls i Stockholm sex år senare var han sekreterare i presskommittén. 1916 tog han initiativ till Svenska idrottsjournalisternas klubb och några år senare satt han som vice ordförande för Internationella sportjournalistunionen.

Erik Pallin gjorde många utlandsresor, både i tjänsten och privat. Åkte på lyxiga kryssningar i Medelhavet och reste till USA med Svenska Amerikaliniens flaggskepp Gripsholm.

Men han tyckte också om mindre båtar, var en hängiven medlem av Kungliga Svenska Segelsällskapet, ansvarade för tidningen Till Rors och missade aldrig en Sandhamnsregatta.

På Pallins tid skrev journalisterna ofta under olika signaturer och han kallade sig ibland för "Flying" i spalterna. Men så var han också en av de första i Sverige som intresserade sig för flygning. I egenskap av ledare för Svenska Motorklubbens aeronautiska utskott arrangerade han den första flyguppvisningen i Sverige med ett motordrivet plan. Det var fransmannen Georges Legagneux som sommaren 1909 gjorde några små skutt över Ladugårdsgärde i Stockholm med sin Voisinmaskin.

Den första officiella luftfärden skedde den 2 augusti och dagen därpå följde Erik Pallin med på en tur. Senare samma år gav han ut boken "Flygande människor"

där han bland annat rapporterade så här:

"Vilken underlig känsla att flyga! Apparaten rör sig mjukt och behagligt som på de lenaste fjädrar inunder en, man vaggas liksom på en osynlig dyning, men just när man börjar njuta av det nya i situationen återförs man till den rama prosan av den förskräckliga motorn som smäller och dånar som en hel verkstad."

Erik Pallin skrev omkring tjugo böcker mellan 1905 och 1932. Debutboken hette "Kamratlif och skolpojkshistorier".

Under första världskriget intresserade han sig för sänkningen av den tyska kryssaren Emden i Indiska ocean i oktober 1914, och skrev ett par böcker om händelsen. Han porträtterade också kända idrottsmän och 1919 gav han ut instruktionsboken "Skidlöpning för kvinnor och ungdomar".

Men det blev mest äventyrsböcker för barn och ungdomar, varav "Pojkarna på Klasro" från 1922 och dess fyra efterföljare (Klasropojkarna på äventyr, Pojkarna på Fridhem, Klasropojkarnas jullov och Klasropojkarna på det gamla vraket) blev de mest kända. Mer bortglömd är Pallins sista bok, "En flicka på resa", som faktiskt var just en flickbok.

I övrigt kan noteras om Erik Pallin att han var gift och hade barn, var en omtyckt sällskapsmänniska och att han dog hemma i Stockholm i augusti 1964.

Även hans två bergsklättrande bröder kan vara värda några rader. Nikodemus Pallin, eller Nisse som han kallades, var överstelöjtnant, civilingenjör och professor vid Tekniska högskolan i Stockholm. Han var en framstående trafikforskare men ännu mer känd som en djärv alpinist i Sverige, Norge och Sydamerika. 1908 blev han den förste att bestiga Kebnekajse på vintern och tjugo år senare åkte han skidor genom nästan hela Norge, från Tromsö till Oslo, en resa på omkring 2 000 kilometer.

Lillebror Anders var också en hejare på kämpa sig uppför fjällsluttningar i snö och kyla. Han besteg några av Alpernas högsta toppar och som tjänsteman på Svenska Turistföreningen fungerade han i många år som sorts PR-man för den svenska fjällvärden.

Ulf Ivar Nilsson

www.ulfivar.se