Men det var dyrt och besvärligt för allmogen att ta sig till brunnsorterna så på 1770-talet uppfann den svenske kemisten Torbern Bergman en metod att framställa konstgjort hälsovatten genom att blanda mineraler och salt i vanligt brunnsvatten. För att göra drycken mer spännande tillsatte han lite kolsyra som fick vattnet att bubbla. Bergmans dricka blev snabbt populärt och såldes som läkemedel på landets apotek. Och det gick nog åt rätt mycket, för en del av patienterna ordinerades ända upp till tio liter kolsyrat vatten om dagen!

Även sedan man börjat tillsätta socker och andra smakämnen ansågs det självklart att apotekarna skulle sköta både tillverkningen och försäljningen. Det hände också att pillertrillarna vidgade sortimentet en aning. Som när Frans Oscar Flensburg i mitten av 1800-talet sålde medi­cinsk champagne på apoteket Lejonet i Gävle. Tillsammans med kollegan Fredrik Angerstein serverade han också varma och kalla hälsodrycker vid Gefle Carlsbader-Brunnsinrättning, ett etablissemang som låg i nuvarande Rådhusesplanaden.

Hans konkurrent och kollega Leopold Sillén på apoteket Nordstjernan var inne på samma idé och drev under några somrar på 1850-talet krogen Carlsborg tillsammans med källarmästaren på Stadshotellet, C G Lundquist. Värdshuset, som låg inom nuvarande sjukhusområdet, förvandlades då till en sorts hälsobrunn vilket inte hindrade att gästerna kunde fortsätta beställa in både brännvin och bayerskt öl.
Vid Carlsborg fanns det också en annan apotekare som sålde konstgjort vatten. Han hette Napoleon Söderström, pysslade med lite av varje och var i slutet av 1850-talet ägare till en liten kemisk-teknisk fabrik vid Löten, alldeles intill Gustavsbro.

Den förste läskedryckstillverkaren jag hittat i Gävle hette Axel Bodecker och var gästgivare. Enligt en annons från 1877 drev han en fabrik på Söder där han bland annat tillverkade sockerdricka och något han kallade champagnedricka.
I slutet av 1880-talet fanns både Gefle Wattenfabrik och Gefle Nya Vattenfabrik. En bevarad etikett av okänd årgång avslöjar att Gefle Wattenfabrik producerade fruktlemonad vid Norra Slottsgatan 15 och att ägaren hette August Eriksson. Efter några år ändrade Eriksson företagets namn till Gefle Mineralvattenfabrik och flyttade till Drottninggatan 8.
På 1890-talet dök också Erik Landgren och A Palmlöf upp med var sin läskedrycksfabrik vid Södra Kungsgatan. Av någon anledning kallade Landgren sitt företag för Stockholms Mineralvattenfabrik. 1905 tog hans båda söner över en annan mineralvattenfabrik som hette Kronan och som något år senare flyttade in i ett nybygge vid Lilla Esplanadgatan.

Men det fanns fler aktörer i branschen. I slutet av 1890-talet startade J Bäcklin och Verner Ericsson Mineralvattenfabriken Örnen och under några år på 1920-talet fanns det en vattenfabrik som hette Klippan och en som hette Gefle. Vid den tiden började också Bertil Andersson och Johan K Olsson tillverka läskedrycker i en lokal vid Södra Skeppsbron. Andersson & Olssons storsäljare var annars måltidsdryckerna Aptitus och Lingon-Guld.

Samtidigt fanns det flera rätt stora bryggerier i Gävle som tillverkade pilsner, men de var inte ett dugg intresserade av de här alkoholfria alternativen. År 1900 började dock Gefle Bryggeri AB leverera kolsyrat bordsvatten och från 1911 finns en notering att produktionen i deras anläggning vid Gustavsbro uppgick till 35 000 liter läsk per år. I mitten av 1920-talet hade samma bryggeri tretton olika läskedrycker med namn som Sinalco, Monark, Kosmos-Limonade och Tutti Frutti. 1908 grundade man också Aktiebolaget Cidril som tillverkade en äppeldryck med samma namn.
Året därpå köpte Ångbryggeriet upp Mineralvattenfabriken Gevalia som levde vidare i många år i moderbolagets lokaler vid Västra Vägen. Och från 1924 inhyste Porterbryggeriet mineralvattenfabriken Källan.
1906 startade Konsum ett eget bryggeri med svagdricka och läskedrycker i sortimentet. Det moderniserades strax efter andra världskriget och var igång ända in på 1970-talet.

Den stora jätten när det gäller porlande drycker i Gävle var länge vattenfabriken Helsan från 1899. Fabriken låg i hörnet Brynäsgatan–Sjätte Tvärgatan och redan första året producerades ett par hundra tusen liter bordsvatten och 138 660 flaskor läskedrycker. Tio år senare köpte man upp konkurrenterna Örnen och Kronan och utropade sig till Norrlands största och bästa specialfabrik. En position, och attityd, som man behöll i flera decennier, ja kanske ända tills man hösten 1956 slukades av Gefle Förenade Bryggerier.

När stadens bryggerier gick samman i början av 1940-talet samordnades också tillverkningen av läskedrycker till Gustavsbro. Nästan tjugo år senare togs Gävle Förenade Bryggerier över av affärsmannen Curt Widén och blev Bockens Bryggerier.

1960 köpte Widén Gefle Manufakturs stora fabriksbyggnad i Strömsbro och förklarade vitt och brett att hela bryggeriet snart skulle flytta dit. Men det var bara kontoret som hamnade där. Själva produktionen fortsatte Gustavsbro där man rustade upp maskinparken.
Men sedan gick det snabbt utför. 1976 köptes Bockens av Person Invest som förutom Till-Bryggeriet i Östersund hade flera bilfirmor och fabriker som tillverkade skördetröskor och spånplattor. De nya ägarna lovade att göra stora investeringar i Gävle men redan året därpå flyttade man all ölproduktion till Umeå och Östersund. 1978 lades även läskedryckstillverkningen ner.

Självklart levererade Gävlebryggerierna – och senare Bockens – klassiker som Loranga, Pommac, Champis, Guldus och Blodapelsin. Men bryggeribilarna från Gustavsbro fylldes också med mer bortglömda märken. Eller kommer du ihåg Straight Flush, Baric, Pop, Majami, Cubano eller apelsinjuicen La Bella?