Samtidigt ser han ut som en mammas gosse. En foglig pojke som utan att bråka satt på sig en grön hatt och en flickaktig spetskrage – kläder som måste ha varit omoderna, eller löjligt teatraliska, redan när tavlan målades någon gång på 1920-talet.

Jag funderar också över varför grabbens händer är så slarvigt målade medan hans ansikte, med rosor på kinderna, är så är så vackert utmejslat.

Tavlan hänger på Länsmuseet i Gäve. Konstnären hette Axel Fridell och av Wikipedia får vi veta att han föddes i Falun 1894 och dog i Stockholm redan 1935. I lungcancer.

Fridells grafiska blad betraktas som mästerverk men han målade också i olja. Ett återkommande motiv var systersonen Åke, så det är honom vi möter på den här bilden.

Tänka sig att den här stillsamme morsgrisen längre fram i livet skulle komma att bli något av sinnebilden för en ansvarslös och bullrig festprisse, ständig på jakt efter möjligheter att tillfredsställa sina lustar. Kanske inte alltid i verkligheten, men ofta på film och teater där han ofta fick gestalta glada livsnjutare och liderliga sällar.

Och han gjorde det bra – så bra att han blev en av Ingmar Bergmans favoriter och fick stora roller i flera av hans filmer. Bland annat i Gycklarnas afton, Sommarnattens leende och som smeden Plog i Sjunde inseglet.

Åke Fridells anknytning till Gävle består inte enbart i att han hänger på en vägg på stadens museum. Han är ju faktiskt född här – även om man kan undra varför. Hans mamma Elvira bodde i Falun och hade till synes ingen koppling till våra trakter. Ändå kom hennes son till världen i Gävle på självaste midsommarafton 1919. Pojken föddes på stadens barnbördshus som låg i en gammal träkåk vid Norra Kopparslagargatan och händelsen finns noterad i Staffans församlings födelsebok, tillsammans med uppgiften Fader okänd.

Mindre än en månad senare, den 22 juli, gjordes en ny anteckning i kyrkboken. Den här gången om att fröken Hanna Elvira Fridell återvänt till Falun med sitt oäkta barn.

Pojken växte alltså upp i Falun där han tidigt började arbetade som springpojke och affärsbiträde samtidigt som han spelade amatörteater. Han berättade långt senare att hans första framträdande var i en revy där han sjöng en visa iklädd en gul rock.

I tjugoårsåldern flyttade Åke till Stockholm och började ta lektioner, först i sång och sedan i skådespeleri. Och han gick fortfarande på Witzanskys teaterskola när han 1943 debuterade i en pjäs som hette Tivolit. Den spelades på och regisserades av en 25-årig Ingmar Bergman.

Efter detta kom Fridells och Bergmans vägar att korsas många gånger. De arbetade tillsammans vid stadsteatrarna i Helsingborg och Malmö och Fridell medverkade i 29 av Ingmar Bergmans pjäser och i tio av hans filmer. Totalt gjorde Fridell omkring 70 filmroller. En av de mest minnesvärda, förutom Bergmanfilmerna, var som sliskig nakenmodellsjagande konstnär i tv-klassikern Badjävlar 1971.

Du har säkert också hört Åke Fridells röst i den tecknade evighetsmaskinen Karl Bertil Jonssons julafton. Där lånar han rösten åt byrådirektör H K Bergdahl som utbrister så här när han lyssnat till den godhjärtade hjälten:

– Det var ta mig fan det finaste jag hört sen jag konfirmerades. Ska du ha ett fikon?

Åke Fridell gjorde aldrig någon hemlighet att han i likhet med många av sina rollfigurer hade grava alkoholproblem. Ett faktum som gjorde att han hade svårt att ingå i en teaterensemble.

Trots detta var han en enorm arbetsmyra som varvade filmer och musikaler med tv-inspelningar och radioframträdanden. Tills han dog 1985, 66 år gammal.