En skarp knall sliter sönder tystnaden. Ljudet rullar fram över den blanka vattenspegeln, några fåglar skräms upp från sina vassruggar. Nu hörs ytterligare ett skott. Och ett till. Och ett till. Och ett till. Ekot efter den sista smällen dröjer sig kvar mellan holmar och vikar. Så blir allt tyst.

Efter någon minut upprepas salvan. Det hörs att någon skjuter därute, men skotten kan knappast komma från samma vapen. Det är bara några sekunder mellan smällarna och så snabbt hinner inte ens den flinkaste skytt ladda om.

Det är sommaren 1839. På en liten holme i Storsjön – kanske är det Prästholmen – står en mager man med ett rykande vapen i handen. Bakom honom skymtar tre mörkklädda herrar som ser ut att vara präster. Även skytten är en kyrkans man. Hans heter Jonas Offrell, är 36 år och sedan fyra år tillbaka predikant vid kapellet i Högbo. Han har just demonstrerat världens första revolver. Eller åtminstone vad han själv tror är världens första revolver.

– Nå, mina herrar, säger han med ett belåtet leende och vänder sig mot sina åskådare. Vad tycks?

Jonas Offrell föddes på nyårsdagen 1803 på en bondgård i Undersviks socken i Hälsingland. Som tonåring skickades han till gymnasiet i Gävle och trots skrala betyg därifrån började han studera teologi i Uppsala på våren 1826.

Efter ett par terminer avlade han en lägre prästexamen som gav honom behörighet att arbeta som komminister. Därefter var han verksam som pastorsadjunkt och vice komminister i en rad församlingar i Hälsingland och Uppland innan han 1835 fick anställning om predikant vid bruket i Högbo.

Han trivdes dock bättre i verkstaden än i kyrkan och både smederna och bruksledningen imponerades av prästens tekniska kunnande och av hans brinnande energi.

Mest grubblade Offrell över hur han skulle kunna förbättra pistolen så att flera skott skulle kunna avlossas i snabb följd. Han lyckades också intressera brukets ägare, major Theodor Nodenadler, för projektet och 1837 fick han låna 200 riksdaler för att ställa i ordning en liten verkstad. Redan året därpå var den första konstruktionen färdig men det dröjde ytterligare ett par år innan han ansåg tiden mogen att visa upp sitt nya vapen.

Teologie kandidaten Carl Oskar Roos från Gävle var ett av vittnena vid demonstrationen på holmen i Storsjön. Han var bara tjugo år vid det tillfället, men långt senare, när han satt som kyrkoherde i Ljusdal, skrev han i en minnesruna över Offrell: ”I flere verldsdelar är nu revolvern ett vigt mordvapen; men få hafva vetskap om att Offrell är uppfinnaren”.

Om kapellpredikanten från Högbo verkligen var den som först konstruerade en fungerande revolver kan diskuteras. Det skedde också när Offrell på hösten 1840 besökte kommerskollegium i Stockholm för att försöka få patent på sin uppfinning.

Där möttes han nämligen av beskedet att amerikanen John W Cochran någon månad tidigare lämnat in patentansökan för ett ”mångkrutkamrat cylindervapen”. Det är möjligt att han där också fick veta att en annan uppfinnare, Samuel Colt, fått en revolver godkänd av amerikanska patentverket redan 1835.

Offrell hade troligen aldrig hört talas om Cochran, Colt och deras puffror så han blev nog rätt snopen när patentingenjörerna vecklade ut Cochrans ritningar och han motvilligt tvingades konstatera att amerikanens uppfinning byggde på samma idé som hans egen. Han måste också förbanna det faktum att han väntat så länge med att lämna in sin patentansökan.

Dröjsmålet berodde antagligen på hans dåliga ekonomi och på hans önskan att vapnet skulle vara perfekt innan han visade upp det offentligt.

Den stackars prästen insåg att han aldrig skulle få äran av att ha uppfunnit revolvern, trots att han desperat bedyrade ”att denna uppfinning är min egen och af mig gjord för mer än twå år sedan, ehuru idéen icke förrän nu blifwit realiserad, kan med wittnen bestyrkas”.

Nu var skillnaderna mellan Offrells revolver och de amerikanska varianterna ändå så pass stora att han den 18 september 1840 fick patent på sin så kallade ”Snabbskjutningsmaskine”. Rättigheterna gällde i åtta år men trots att han hela tiden förbättrade sin uppfinning var intresset från omvärlden svalt. För att inte säga iskallt.

Förutom vanliga revolvrar konstruerade Offrell gevär med roterande magasin och hans dröm var att få sälja tusentals sådana till den svenska krigsmakten. I det syftet skänkte han en revolver till kronprins Oskar och en till dennes närmaste rådgivare, generalmajor Johan Peter Lefrén. Några leveranser till Kronan blev det dock aldrig från den lilla verkstaden i prästgården men Livrustkammaren på Stockholms slott förvaras fortfarande en revolver med inskriften ” I: Offrell patent 1”. Och i Länsmuseets gömmor i Gävle finns ett revolvergevär som konstruerats av prästen i Högbo.

Medan Jonas Offrell strävade vidare i sin verkstad och hoppades på framgång sjönk hans familj ner i en allt djupare misär. Han hade gift sig med skeppardottern Carolina Rundblad från Uppsala samma år som han fick tjänsten i Högbo och efter några år hade makarna fem barn. Hans prästlön var mycket blygsam, samtidigt som hans revolverprojekt slukade alla pengar han tjänade.

Efter några år i Högbo blev Jonas Offrell 1841 komminister i Älvkarleby församling. Och sex år senare tillträdde han en liknande befattning i Gamla Uppsala. Han fortsatte hela livet att arbeta med sina revolvrar och gjorde också i ordning en provskjutningsbana i närheten av de stora gravhögarna i Gamla Uppsala.

Strax före sin död 1862 tvingades Offrell i konkurs. Och trots att församlingen gett honom både löneförskott och mat så drog han på sig stora skulder och vid bouppteckningen avslöjades uppseendeväckande brister i de offentliga kassor han var satt att sköta.

Ulf Ivar Nilsson