Allra häftigast är Nils Oscar Hop Yard IPA som är späckat med sköna humlearomer i en fet, påtagligt besk, komplex finsmakarstil med amerikanska förtecken. Klarar galant den höga alkoholen som här ger en delikat, rund kropp åt smakbilden. Det gör den däremot inte i skotska King Goblin, vars 6,6 procent eldar på väl mycket och skapar obalans och en osofistikerad fylleölkänsla i munnen. Därför ej godkänt.

Belgiskt
S:t Eriks Pale Ale är ännu en mycket god ölskapelse från vår svenska innovativa öldrottning Jessica Heidrich. Denna gång har hon låtit den amerikanska citrahumlen prägla den ljust bärnstensfärgade brygden. Lite överraskande finns lite pikanta nässel- och flädertoner i doften, medan smaken främst präglas av en grapefruktig friskhet tillsammans med en snyggt balanserande beska.

Belgien gör en mängd olika öltyper. Rodenbach Grand Cru är en rödbrun ale med en klart vinös framtoning med syrliga, nästan vinägerlika, stråk i den mogna maltigheten. Saison Dupont är också en egensinnig belgare med en något alkoholsöt men ändå citruslikt frisk smak utan påtaglig beska.

En upplevelse
Ingen beska förnims heller i det för mig överraskande karaktärsfulla tyska veteölet Schneider Weisse Mein Grünes - men däremot en stor, läckert fruktig smakrikedom med tydliga vetetoner med inslag av koriander.

Mycket smak bjuder definitivt också kolsvarta Flying Dog Gonzo Imperial Porter vars massiva, mulligt chokladiga, smak med kraftfulla, hårdrostade kaffetoner ger en ölupplevelse över det vanliga.

För den mer fege öldrickaren finns Arboga Ekologisk, Norrlands Guld, Ambar Especial och Bevaria Premium som alla rör sig i de mest menlösa och standardiserade lagerölsmarker.

Sune Liljevall