Först känns det ovant med den stora ytan. Armbågarnas lag som gällde nere på Å-krogen är satt ur spel här, men det är smockfullt vid borden och resterande gäster får hänga i baren.

Något försenat trampar kvällens MC, Niklas Folkegård, igång kvällens skrattupplevelse med en härlig monolog om klasskillnaden mellan helikopterrånet i Stockholm i somras, som räknas som ett av de tio mest avancerade rånen i världen, och Nordearånet i Gävle som kantades av klantigheter. Publiken gillar det här, igenkänningsfaktorhumor går alltid hem.

Först ut av kvällens gäster är Christopher Linnell. Han pratar om sin jobbiga uppväxt i Djursholm. Bara det är underhållande. Överklassen kläs av med anekdoter om familjeföretaget; en korvkiosk och den exklusiva golfklubben. Linnell ligger rätt i programmet, som publik förväntar man sig en stegring. Och den kommer.

Från Nya Zeeland, men nu boende i Stockholm, är Al Pitchers stund på scenen extremt rolig. Han berättar, på engelska, om kulturkrockar han upplever som inflyttad till Sverige. Han slänger in svenska ord som pulka, men uttalar det poolkaa. Innan Pitchers framträdande pratar jag med Folkegård som berättar att svenskar är så förbannat bra på engelska att det finns en marknad för engelsktalande ståuppare i Sverige. Och publiken hänger med i alla hans skämt, som är helt suveräna men svåra att återge.

På grund av pressläggning, försening i programmet och en del pauser mellan akterna missade jag både Gävles Gerda Bylund och Özz Nûjen, synd. Men ur publikperspektiv är det bara lyckat. Kan Gasta erbjuda såna här helkvällar fyllda med skratt i fortsättningen är det fruktansvärt bra valuta för pengarna. Den nya lokalen fungerar bra och glädjande nog kommer Å-krogen också fortsätta köra ståuppkvällar. Gävle har helt plötsligt fått två ställen där magkramper av den trevligare sorten huserar. Erik Süss