Myten kring proggbandet Philemon Arthur and the Dung, mest kända för låten ”In kommer Gösta”, består alltså. I filmen ”Jakten på orkestern utan ansikte” berättar Jonas Johannesson och Martin Snygg historien om bandet som fick en grammis för sin debutskiva 1972, vilket chockade musikbranschen så väldigt att galan lades ned och inte kom tillbaka förrän åtskilliga år senare.

Men de lägger också ned ett detektivarbete på att försöka ta reda på vilka som låg bakom bandet. I över 40 år har det varit en hemlighet och de få som vetat vilka två skåningar det handlade om har tigit som muren. Och gör det än i dag.

– De som faktiskt vet vilka det är är extremt lojala mot bandet och deras önskan att vara anonyma. Och min och Martins vördnad inför det växte under filmens gång, säger Jonas Johannesson.

När han och Martin Snygg var alldeles nära att få reda på vilka de var – det handlade i princip om att ringa och få en bekräftelse – valde de att stoppa.

De är alltså inte själva hundra procent säkra på vilka det handlar om. Men nästan.

– Vi vet att vi var riktigt, riktigt nära. Och då satte vi oss ned och funderade: Ska vi gå vidare? Och efter att ha tänkt en massa om och men så kom vi fram till att nej, vi vill nog inte det, säger Jonas Johannesson och konstaterar att det också hade känts oärligt mot publiken utifall de själva tagit reda på vilka det handlar om men sen inte avslöjat det i filmen.

– Hade vi fullföljt det hade det blivit superstora rubriker, kanske inte löpsedlar men nästan.

Nu är filmen som nästan avslöjar en av Musiksveriges stora hemligheter i alla fall klar och premiärvisas i dagarna på dokumentärfilmsfestivalen Tempo i Stockholm och på Music Doc i Göteborg.

– Roger Thollin som bokar Bio 7:an i Gävle har hört av sig om att visa den där och det är klart att vi vill det, det vore faktiskt jättekul att visa den i Gävle också, säger Jonas Johannesson som bor i stan, precis som hans medfilmare Martin Snygg.

– Sen hoppas vi att tv köper in den också.