Vågskvalp, palmer och oändliga sandstränder. Längst uppe på stranden en man i en rullstol. Han heter Bengt och han avskyr Thailand.

– På ett sätt är det fullt förståeligt att han är som han är, han sitter ju där han sitter. Vissa som råkar ut för något sådant lyckas vända på steken och skaffa sig ett meningsfullt och bra liv, andra gör inte det utan väljer Bengts väg och blir bittra och elaka, säger Kjell Bergqvist om sin rollfigur.

I SVT:s nya dramaserie ”30 grader i februari”, som hade premiär i förra måndagen, lämnar fyra personer Sverige för Thailand i jakt på något som kan likna lycka. Men trots sol och värme blir livet inte lättare i paradiset.

– Det dör hundra svenskar på Phuket varje år, 80 procent av dem tar livet av sig. Många ser resan som den enda utvägen, men så blir det i stället 180 knutar rakt in i en bergvägg. Man kanske har pratat om resan i åratal och vill inte komma hem med svansen mellan benen, säger Bergqvist.

En av dem som reser med en dröm i bagaget är Kjell Wilhelmsens rollfigur Glenn. En överviktig bergvärmeinstallatör som har passerat 40 och aldrig haft en kvinna.

– Han är en stackare, en naiv person. När man var där nere såg man mycket fula gubbar, men man ser också väldigt mycket ensamhet. Jag ville ge Glenn mycket hjärta, få folk att känna med honom i stället för att skratta åt honom, säger Kjell Wilhelmsen.

När Glenn kommer ned till Thailand och möter den kvinna han har chattat med på internet så ser han lyckan skymta. Men förhoppningarna om en familj grusas när han inser att hon är ute efter något helt annat än kärlek.

Manusförfattaren Anders Weidemann har mött de här människorna i verkliga livet.

– När jag var i 20-årsåldern gjorde jag den obligatoriska backpacker-resan. Då träffade jag en massa människor som jag samlade på och skrev ner i en liten anteckningsbok och tänkte att det här ska jag göra något av en dag.

Efter hand insåg Anders Weidemann att alla de här personerna hade någonting gemensamt.

– De letade efter något som skulle göra dem lite lyckligare. Känslan av att livet pissar på en i motvind och att det blir bättre bara jag sticker till en strand.

I april förra året flög 60 svenskar ner till Phuket för att spela in serien tillsammans med ett thailändskt tv-team. Samarbetet har gått friktionsfritt, men en bit in i inspelningsarbetet byttes huvudregissören Beata Gårdeler ut av produktionsbolaget. Av sympati sade den andra regissören Daniel Lind Lagerlöf upp sig.

– Som skådespelare påverkas man av att byta regissör. Det är också så att man tackar ja till vissa regissörer för att man tycker att de är bra. Så var det i det här fallet, säger Lotta Tejle som spelar Bengts kuvade hustru Majlis.

De två regissörerna ersattes av bland andra Peter Schildt och Kjell Bergqvist tycker att arbetet har fungerat bra.

– Har man gjort några filmdagar så är man ganska snabbt självgående som skådis, med den erfarenhet vi har. Jag brukar säga att ibland klarar jag mig bättre utan regissör.