”Dikotomi!” hojtar Björn Ranelid. Sedan drar han, Sara Li och Fredrik Andersson iväg genom turisthotellet utanför Leksand, orten där Melodifestivalens tredje deltävling avgörs på lördag.

– Glöm inte ordet.

Författaren rullar ut ”ordets” första stavelse på sitt typiska sätt, men hans pedagogiska ambitioner är något oklara. Björn Ranelid är inte alls förtjust i dikotomier och två tycker han särskilt illa om: högt och lågt, fint och fult.

Tillsammans med sångerskan och låtskrivaren har han tillbringat en halvtimme med att förklara sin medverkan i Melodifestivalen.

I ärlighetens namn har Sara Li och Fredrik Andersson mest tillbringat, förklaringarna står Björn Ranelid för själv:

– Vi höjer nu nivån och lyfter upp det till där litteratur ska vara. Den ska in i dina hjärtslag. Det är Dan Andersson, Ferlin, Fröding och Taube. Tror du Taube skulle tänka att det här var lågt, högt, fult eller fint? Aldrig! Det låga är elitistiskt. Vi höjer ribban, vi går i bräschen, vi är radikala.

Björn Ranelid vill pulverisera alla föreställningar om högt och lågt. Det ord väger tyngst som berör flest människor – berg sjunken, djup stån opp.

– Ja, det är Jesu ord, det är Tranströmer, det är Mozart, det är Beethoven. Man ska nå ut till så många människor som möjligt med högsta möjliga kvalitet. Göra det med respekt. De som blir mest älskade är de författare som når ut till flest människor, säger han.

I ”Mirakel” låter han Sara Li förkunna att kärleken är, ja ett mirakel, medan han själv mässande fastslår att ”om kvinnan vägrar att ta emot mannens säd i 60 år så dör mänskligheten ut” och att ”kärleken lutar, en aning, som gammaldags skrivstil”.

Är han rädd för att åter bli måltavla för kritikerna?

– Nej, nej, nej, de är fyra–fem stycken. Jag har flest människor med mig i hela Sverige. Jag är den ende de sjunger en sång om på Rix Morgon Zoo, jag är den ende som har en egen fan club, jag är den ende som har ett eget pris i mitt namn. Ställningen är 3 miljoner mot noll till mig.

Varför tror du att de retar sig på dig?

– Därför att jag kan det som de inte kan.

– De frågade 20 personer i ”Babel” om de kunde citera en rad av mig och alla kunde det. Om du frågar 20 slumpvis utvalda om de kan citera Stieg Larsson så kan ingen det. Jag har utlovat en belöning på enorma belopp till den som kan citera tolv rader av Stieg Larsson. Dessutom är mina meningar intatuerade på sex–sju kvinnor. Tror du någon annan har skrivit en mening som är intatuerad i en kropp?

Carl Cato/TT Spektra