”Huset” är Karl-Olas nystartade företag ”Kjellholm Music Production”, och Fashion ett band som startades som vänskapsband när han läste på Birkagårdens folkhögskola i Fryshuset i Stockholm.

Senast vi träffades spelade Karl-Ola utanför hårdrockbutiken Paraniod på Drottninggatan under någon av cityfesterna. Då var han tonåring och gitarrist i bandet Red White and Blues.

Musikutbildad

I dag är han 21, avslutade sin folkhögskoleutbildning med inriktning musiker, rock blues och soul, med ett extraår med inriktning kapellmästare, i våras.

– Jag ville bli nåt mer än gitarrist – mer en producerande multiinstrumentalist. Intagningsproven var hårda. Man skulle vara självgående, ansvarsmedveten och fungera bra i grupp.

Idag jobbar han i studio, på scen, noterar, kan kommunicera med alla slags instrumentalister, och spelar bas, keyboard, trummor och kan köra och det skulle bli aktuellt.

Måste vara bred

– I den här branschen måste man vara bred om man ska komma nånstans, säger Karl-Ola.

Om han lever på sitt företag, eller jobbar med annat, typ som musiklärare, som han gjorde i Andersberg efter gymnasiet och före Stockholm?

Han gillar inte frågan, men svarar ändå ja, med tillägget ”hittills”, och understryker att det ligger ett hårt arbete bakom varje ny intäkt.

En fråga han har lättare att svara på är om han är stolt över det han hittills åstadkommit.

– Jag är bekväm och trygg i de situationer jag valt att jobba med och har ett kontaktnät som gör att jag kan både välja och leverera.

Skivinspelningar

Parallellt med Amy Diamonds sommarturné, och allt annat som ”Kjellholm Music Production” kräver av – eller ger – honom, håller han på med två skivinspelningar.

– En platta med nytt material, som jag själv skrivit, och som jag producerar tillsammans med musiker jag själv valt – som jag inte vill släppa namnen på än – och en platta med Fashion.

Den egna plattan har en grundsättning med gitarr, bas, trummor, piano, blås och sång och får eventuellt en gästartist (också hemlig så länge).

Fashion-plattan sammanfattar han Chuck Berry-influerad 1950-talsrock n roll med 2000-talsattityd och tryck.

Ett långt steg till Amy Diamond?

– Nej, det visar min musikaliska bredd.