Tatueringsstudion Custom Illusion Tattoo en halvtrappa ned i huset på Norra Strandgatan i Gävle är liten, men på väggarna sveper målningar fram över väggarna. Telefonen ringer trots att studion inte har öppnat för dagen ännu.

Här jobbar Emilia Lindberg, när hon tatuerar. Konsten, måleriet, ägnar hon sig åt på kvällstid och hon berättar att hon fokuserar på tatuerandet ena året och på konsten nästa. I år är ett ”tatueringsår”, då hon åker på mässor i stället för att fokusera på att göra utställningar (även om hon i förbifarten berättar att hon i detta nu håller på att fixa ett galleri vid Sankt Eriksplan i Stockholm).

– Och så kom det här med ”Ink master”, det visste jag ju inte innan.

Hon väntade in i det sista med att söka till tävlingsprogrammet, trots att flera sa åt henne att göra det. Produktionsbolaget kollade in hennes arbete och intervjuade henne.

– De frågade hur jag fungerade i grupp, säger Emilia Lindberg och skrattar.

– Jag trodde att vi skulle bo allihop i ett hus och tänkte shit ska jag laga mat... Jag trodde att det skulle vara som ”Big brother” typ.

Nu var det inte så riktigt, deltagarna bodde på hotell, men fick i princip inte ledigt nånting under inspelningstiden. De bussades mellan hotellet och inspelningsplatsen och började klockan sju på morgonen och höll på till elvatiden på kvällen.

– Men såhär i efterhand kommer man ju bara ihåg det roliga, inte att jag sov dåligt för att jag satt uppe och tecknade halva nätterna. Vi blev vänner allihop, som en stor tattoo family, säger hon och skrattar stort igen.

”Ink master Sverige” går ut på att från början tolv tatuerare i varje program får dels ett så kallat flash-uppdrag som kan var lite vad som helst; i ett avsnitt skulle de jobba med skuggor på vitmålade, nakna människor till exempel, och dels ska göra en tatuering på ett bestämt tema.

– Vi satt och gissade och försökte komma på vilka kategorier som skulle kunna komma, men det var svårt att komma på.

Emilia Lindberg började inspelningarna med inställningen att hon skulle ha kul. Men efterhand blev det så att hon ville hålla sig kvar i tävlingen för att hon ville lära sig mer.

– Man lärde sig jättemycket när juryn gick igenom alla tatueringarna. Som en sån sak att när man gör en cover up ska man inte fylla på med massa färg där det redan är färg. Det är en jätteviktig grej och det är egentligen konstigt att jag inte hade koll på det.

Att det är en tävling, där en deltagare faktiskt skickas hem i varje avsnitt, påverkade också själva tatuerandet, inte bara på så vis att deltagarna hade ett speciellt tema att hålla sig till.

– Tiden var det jobbigaste av allt. Man hade fem timmar på sig och det var bara så. Om nån hade ont var det bara ”sorry, jag tänker inte avbryta”. Så mycket gick ut på att motivera kunden. Man blev ett team, ”nu ska vi inte åka ut” typ.

Emilia Lindberg får förstås inte avslöja hur det går för henne. Men hon åkte dit med en finalklänning packad i en av de fyra resväskorna hon hade med sig.

– Folk lånade kläder av mig, säger hon med ett av sina stora skratt och skojar om att hon blev lite av gängets stylist.

Än så länge har hon märkt att hon har blivit igenkänd vid ett par tillfällen, och räknar med att det kan bli mer så.

Men hon har inget emot det.

– Det har ju hänt även tidigare att nån har kommit fram till mig när jag har varit ute på krogen och sagt att de tyckt om min konst, men inte mer än så. Och så länge folk säger snälla saker är det ju bara roligt, säger hon och berättar att henne kompisar ibland tycker att hon aldrig riktigt slappnar av, att hon hela tiden är sitt varumärke.

– Så blir det ju när man har ett företag. Men jag slappnar av när jag är på semester. Eller hemma och krattar löv.