Slutet sitter helt perfekt
Relaterat
Artikelbilder
Fakta
500 days of summer
Regi: Marc Webb
Med: Joseph Gordon-Levitt, Zooey Deschanel, Geoffrey Arend med flera
Filmstaden, Gävle
De kysser varandra framför kontorskopiatorn, har sex i duschen, leker familj på Ikea (i Kalifornien!, major marknadsföring!).
Han: "Vi är ett par, för helvete!".
Hon: "Jag vill inte ha någon seriös relation."
Sen tar det så klart slut.
Titelns 500 days of Summer syftar dock inte på längden på förhållandet utan det antal dagar som Tom är besatt av sin mestadels olyckliga kärlek.
Scenerna presenteras inte heller kronologiskt. Påannonserade besök görs än här än där i tidsperioden. Till exempel när miserabla Toms kloka tioåriga lillasyster agerar terapeut. Eller när han bryter ihop över sitt yrke – att författa kärlekspoem till förtryckta gratulationskort. Dag 476 typ.
"500 days of Summer" är avgjort lite udda jämfört med vanliga amerikanska relationskomedier.
Den har den där typiska slösaktiga independentcharmen som verkar vara så populär just nu, jämför "Juno" och "Away we go". Gärna med lite tokiga tecknade inslag samt referenser som den intellektuelal medelklasspubliken kan tänkas uppskatta: Ingmar Bergman, "Mandomsprovet", Nick Hornbys blandband.
Miserabla Tom är förstås inget annat än en modern, mindre neurotisk Woody Allen-figur som lider till indiepop istället för jazz.
Jag blir uttråkad, stundtals road. Men inte särskilt imponerad av detta obekymrat viktlösa stilprov på filmkonstens olidliga lätthet. Undantaget slutet som sitter helt perfekt.
