Bright star
Relaterat
Artikelbilder
Fakta
Bright star
Regi: Jane Campion
Med: Abbie Cornish, Ben Whishaw, Thomas Sangster med flera
Filmstaden, Gävle
Jag trodde nog att jag skulle få se en kärlekssaga. En skir och älsklig kärlekssaga. Jag trodde länge att det var det jag såg.
Men "Bright star" hyllar inte kärleken utan idén om romantiken. "Bright star" besjunger det som besjunger kärleken. Så är ett av filmens starkaste ögonblick när bara orden finns kvar – när eftertexterna rullar till en röst som läser en dikt av John Keats.
Det låter säkert lustigt. Men man snyftar inte och sveps iväg av känslorna, man vill hem och läsa poesi. Däri ligger det vackra med Jane Campions film om den engelska poeten John Keats korta liv. "Jag vill ha ett vackrare ord än vacker", klagar han i ett brev till sin älskade.
"Bright star" handlar om några år i skaldens liv. Det är tidigt 1800-tal. Den magra bohemen John Keats möter grannflickan – den frimodiga Fanny, skicklig med nål och tråd och kvickheter.
De håller handen på sommarängar, de tar farväl och återförenas. Det är smärta och sorg och längtan i stillsamt välkomponerade bilder. Som i "Försoning" eller Jane Austen men man vill ha ett vackrare ord än vacker för dessa scener – som när ljuset sveper in med en fladdrande gardin.
Och det är vanliga människor, inte stela kostymer i "Bright star" (trots Fannys imponerande modekreationer). Intellekt och känsla är problematiken – inte fördomar, stolthet eller förnuft.
Regissören Jane Campion har själv skrivit manus efter en John Keats-biografi. För 20 år sedan gjorde hon filmen om författaren Janes Frames tragiska öde, "En ängel vid mitt bord". "Bright star" är inte lika stark som berättelse men en sällsam bubbla som rymmer personen och hans verk.
