Och 350 000 människor i det här landet, alltså 5 procent av befolkningen, har en egen blogg.

Bland unga kvinnor, de som är 16–24 år gamla, har så många som 22 procent en egen blogg. Och över hälften av dem läser bloggar flera gånger i veckan.

Ungefär samtidigt som man kan läsa de här sifforna på tidningen Medievärldens sajt (säkert på en massa andra ställen också, det är just där som jag råkar hitta dem) sänder radion ett reportage från Egypten.

Där har en man för första gången dömts till fängelse efter att ha antastat en ung kvinna på gatan. Det är en egyptisk sensation i sig. Händelsen och domen slogs upp stort på flera egyptiska dagstidningars förstasidor. Det är också en sensation.

Det beror på bloggarna.

Egypten är ju inte landet som varit världsledande på det här med yttrandefrihet (det är det för övrigt få länder som är, Sverige ligger inte i topp heller, men det är en annan historia). Tidningarna har till exempel inte skrivit om kvinnors rättigheter, eller homosexuellas.

Men det har bloggarna gjort. På bara några år har många egyptier börjat blogga och de skriver om saker som förtigits av tidningarna.

En bloggare säger i radiointervjun att det numera finns frånskilda kvinnor som bloggar om sina liv och andra som skriver om homosexualitet och snart, tror han, kommer det också att synas i tidingarna.

På bara några år har bloggarna uppnått mer än medborgarrättskämparna i Egypten som länge länge slagits för såväl yttrandefrihet som för andra fri- och rättigheter säger de på radion.

Och här Sverige har det ju pratats och skrivits väldeliga om hur bloggarna drev debatten om FRA-lagen och hur den gamla vanliga medievärlden inte alls hängde med från början.

Ord som folkrörelse och revolution och liknande känns inte alls speciellt överdrivna längre, om än lite högtidliga fortfarande.

Samtidigt är det kanske inte ord man genast förknippar med Blondin-Bella som ju drar in miljoner på sin blogg som handlar om henne och hennes kille och litegrann om vilka kläder hon har på sig.

Nej, hon känns mer som hela moderata ungdomsförbundets våta dröm och dem förknippar man ju normalt inte med de där orden.

Men hon ingår ändå i det här. Det som är nåt stort och omvälvande och av betydelse. I Egypten, men också här. Här där det är unga kvinnor som läser och skriver bloggar allra mest och där Blondin-Bella kanske är det mest kända exemplet. Men det handlar alltså om många, många fler.

Och det är unga kvinnor som genom bloggarna hörs och syns och märks i en offentlighet där de tidigare inte haft direkt stort utrymme.

Ungefär samma sak som i Egypten alltså, där en kvinna nu vågar polisanmäla att en man börjat tafsa på henne på gatan och där tidningarna sen också skriver om det.

Oj vad vi läser bloggar.

Oj vad vi skriver bloggar.

Oj vad bra det faktiskt är.