Så är det dags för årets mest uppfuckade tv-vecka.

En hastig titt i tablån väcker ingen nyfikenhet.

Ernst drar till en lada i Värmland och pysslar på sedvanligt maniskt manér, Tina Nordström fixar julbaket och på julafton kommer Kalle Moraeus att hålla låda lagom till Kalle Anka.

Att klaga på jultemat är att slå in en öppen dörr. Jag kan se all möjlig skit på tv i jul bara jag får dricka äggtoddy och käka lite knäck.

Det jag däremot är grymt trött på är att se diverse mer eller mindre kända människor laga mat, pyssla, dricka must eller för den delen sjunga varandras låtar.

Så mycket bättre är ju färdigt för den här gången, men på juldagen börjar nästa ryggdunkarserie med kändisar – Stjärnorna på slottet. I år med Kim Anderzon, Louise Hoffsten, Johan Rheborg, Johan Rabaeus och Christer Lindarw.

I det programmet brukar samtalen vara vassare än i Så mycket bättre. Men ändå, nu har väl konceptet kändisar som bor ihop, fjäskar för varandra och lagar mat passerat sin kulmen för länge sen?

Det spelar ingen roll hur välgjort fyrans Berg flyttar in är. Jag är skitless på att se Carina Bergs tandkräm rinna i mungipan medan hon skrattar åt usla skämt hemma hos någon av de sedvanliga svenska artisterna eller sportprofilerna.

Vad poängen med det är vet jag inte. Kanske att vi ska få en inblick i de ouppnåeligas vardag, vältrandes i hus som de flesta bara kan drömma om att få ett banklån till. Titta, de är som du och jag!

Problemet är att det är just vad de inte är.

De flesta av oss kommer aldrig att ha Carina Berg på besök i badrummet (min slitna gamla våttapet skulle dessutom göra sig rätt illa i tv).

Kalla mig bitter, men ingen ska inbilla mig annat än att världen är hård som betong när det gäller att ta sig fram i livet och att de flesta som försöker klättra på den sociala stegen ramlar ned i golvet med både benbrott och näsblod som följd.

Faktum är att den senaste tiden har det kommit en rad serier som är lysande på att beskriva den känsla av hopplöshet som många nog känner igen sig i.

Serien Enlightened (canal plus) är en amerikansk dramakomedi om mellanchefen Amy (Laura Dern) som får ett mentalt sammanbrott på jobbet. När hon återvänder har hon degraderats till dataavdelningen i källaren. Vänskapskorruption och sylvassa armbågar gör att hon ständigt trycks ned.

Game Of Thrones, Hung, Downton Abbey och givetvis The Wire är andra serier som sätter fingret på hopplösheten i att bryta det sociala arvet.

Så lyft blicken från tablån den här veckan och kolla in någon av nyss nämnda serier i stället.

God jul!

Jacob Hilding