Sisselas liv med bravur
Välkommen till Sisselas liv. En föreställning om alla dagar i rampljuset, berättat ärligt och naket av Sissela själv. I egen hög person.
Relaterat
Artikelbilder
Något i den stilen hade jag velat få beskrivet innan jag satte mig för att se denna show.
En show som drämmer till med en hårdrockande inledning som hastig dämpas och plötsligt liknar mer en förläsning.
I samma mysiga ton som författarträffarna på Stadsbiblioteket.
Huvudpersonen sittandes på en stol. Berättande. Lite småroligt ibland. Men mest bara intressant. Väldigt intressant. Någon som berättar. Många som lyssnar.
Här lyssnar jag lite tvekande. Till en början. Väntar liksom på att det ska börja. Jag har inte riktigt fattat tonen, rytmen, upplägget.
Men när det sätter sig. Då förefaller ”Dina dagar är räknade” som ett lysande koncept.
Sissela tar oss med från uppväxten i Partille utanför Göteborg, till sin första audition vidare till inspelningen av Kopps och samarbetet med Josef Fares.
Och där emellan alla självupplevda scener växer det fram komiska monologer och Sissela blir den självklara huvudpersonen i sitt eget liv. Sin egen show.
Och det här är ett upplägg som jag skulle vilja se mer av, något som fler skådespelare och komiker gärna kan ta efter. När man fyllt 50. Och samlat på sig så pass många erfarenheter att man kan fylla två timmar med härliga scener från sitt eget liv. Utan att någonsin blir krystad. Skratten är äkta, både från spralliga Sissela och från publiken. Och för första gången kan jag skratta åt fars.
Det är få tillfällen jag tycker att det är roligt när någon drar på sig röda stringtrosor på scen.
Men med Sissela vet man att humorn är riktad åt rätt håll. Feminismen i behåll.
Till och med när hon skämtar om invandrare och politisk korrekthet så lyckas hon vara just politisk korrekt, i ett härligt samarbete med Sami Al Fakir på bastuba.
Med storslagen säkerhet i komikens subtila balansgång summerar Sissela sina många år i branschen.
Men hennes dagar är långt ifrån räknade. Sissela Kyle har en given plats i rampljuset!
Marie Björk
