Daniel Auteuils franska träbock skymmer sikten
Regi: Zabou Breitman
Med: Daniel Auteuil, Marie-Josée Croze, Florence Loiret Caille m fl
Filmstaden, Gävle
Daniel Auteuil spelar träbock. En monumentalt och charmig medelålders man med traditionella värderingar. Som har två attraktiva yngre kvinnor att välja mellan.
Överge hustrun för älskarinnan? Trygghet eller äventyr? Han fixar inte att ta det svåra beslutet. Och åren går.
Den här franska filmen beskriver mannens plågor, hur misslyckat livet blev. Men man vill man helst inte ha med honom att göra.
Precis som ”Tillsammans är man mindre ensam” (den tyckte jag om) bygger ”Jag älskade honom” på en roman av Anna Gavalda. Möjligen får man i boken en känsla för både kärlekens styrka, svekets sura eftersmak och livslång sorg.
Men Daniel Auteuil. Han är som en död säl i huvudrollen. Om man ska spela misslyckad träbock måste man visa att det finns en annan person djupt innanför också, som är värd att älska.
Kring motspelaren Marie-Josée Croze blixtrar det däremot. Hon är dramatisk, stark och gåtfull som den smarta, yrkesskickliga Mathilde. Mannens fixering går åtminstone att begripa. Om saken gällde att skildra den ensidiga kärlekens våndor vore filmen mer logisk.
I inledningsscenen har träbockens dotter blivit övergiven av sin make och i denna svarta stund avslöjar han sin egen tunga hemlighet. Utdraget gestaltad i långsamma tillbakablickar.
De älskande har mötts och skiljts på olika hotell i städer världen över. Fortfarande händer att mannen skymtar sin förlorade stora passion i folkvimlet. Bittert.
Men Daniel Auteuils franska träbock är ett irritationsmoment som filmen igenom skymmer sikten.

























