Fräls oss från ”Änglavakt”
Relaterat
Artikelbilder
Fakta
Änglavakt
Manus & regi: Johan Brisinger
Med: Izabella Scorupco, Michael Nyqvist, Tchéky Karyo
Kan man göra Kieslowski på svenska? Nej, det kan man inte, tack och adjö.
Åtminstone inte att döma av regissören Johan Brisingers försök att förena ett intellektuellt idéinnehåll med känslosvall och övernaturliga inslag. Skärpan saknas.
”Änglavakt” är Brisingers andra långfilm efter ”Underbara älskade”. Det gemensamma är en lidande Michael Nyqvist. Här i rollen som välbeställd men olycklig familjefar. Denne Ernst beskrivs som fyrkantig, effektiv och rationell.
Annat är det med hans fru Cecilia (Izabella Scorupco) – konstnärlig, öppen och vacker.
När deras nioåriga, enda son hamnar i koma på sjukhus driver makarna ifrån varandra i sin sorg.
Entré ängeln Walter, en charmerande men mystisk äldre fransman som bjuder på dyrbart rödvin och livsglädje. Cecilia vägrar tro på slumpen. Hon tror att ödet/gud/ett mirakel fört honom i deras väg. Ernst fnyser.
Walter spelas av Tchéky Karyo, internationellt känd skådespelare och det är förstås en extra triumf att få ha honom i produktionen. Med dessutom Michael Nyqvist-effekten och Scurupco-glans har den här rörande berättelsen god chans att bli uppmärksammad och antagligen uppskattad – av samma tacksamma biopublik som föll för Kay Pollacks ”Så som i himmelen”.
”Änglavakt” ljuder av liknande religiösa undertoner och slutar med en av Karin Boyes kärleksdikter som är mycket populär vid svenska vigslar. Här dyker också upp en ikonmålning av den heliga familjen på griffeltavlan i ett låst klassrum. Just den blir, konstigt nog, filmens magiska höjdpunkt.
Men Johan Brisingers väg är bred. Även om ”Änglavakt” har hjärta så har den bara en sak på hjärtat. Att föra fram budskapet om att fånga dagen. Något man lika gärna kunde läst på en temugg eller uppsatt med kylskåpsmagnet. Bodil Juggas
