En saktmodig betongblues som snabbt glöms bort
Relaterat
Artikelbilder
Fakta
Sebbe
Regi: Babak Najafi
Med: Sebastian Hiort af Ornäs, Eva Melander, Kenny Wåhlbrink med flera
Filmstaden, Gävle
En omtalad och prisbelönt svensk film har Gävlepremiär. Åtminstone någon borde vara nyfiken. Men det är ödsligt i Filmstadens salong fem. Bara jag ser dramat om 15-åriga Sebbe.
Det är dock helt i linje med hans sinnesstämning. Sebbes ensamhet är stor som tomheten efter ett bortsprängt berg.
Han lever med sin hjälplösa morsa i ett loftgångshus (!) i en betongförort med slamrande tåg, mörka gångtunnlar, pizzeria och mobbargäng.
Och ja, nog är det märkligt att samtidigt i Filmstadens salong sju visas det engelska dramat om 15-åriga Mia i ungefär motsvarande situation (se recensionen på ”Fish tank” här nedan).
Å andra sidan stannar likheterna vid det yttre. ”Sebbe” är en saktmodig betongblues, en sorgesång över torftiga livsvillkor.
I bakgrunden ständigt pågående byggarbeten som om samhället är på väg någon annanstans och lämnar underklassen åt sitt öde. I bakgrunden också ett dovt soundtrack som har stor del i att den här filmen håller ihop så bra som den gör.
Ibland tänker man att huvudpersonen inte är Sebbe utan den trasiga miljön runt omkring honom. Hamrandet, gnisslet, för svaga gatlyktor.
Sebbe mekar själv – bygger en moppe av skrot och installerar hundratals nakna glödlampor i hyreslägenhetens tak. Förhållandet mellan Sebbe och hans fattiga unga mamma är så att säga både problematiskt och något som lyser upp allt mörker.
”Sebbe” har regisserats och skrivits av långfilmsdebutanten Babak Najafi och visst imponerar han med sin komposition av laddade vardagsscener. Och debutanten Sebastian Hiort af Ornäs spelar Sebbe som en ung skäggfjunig gud. Om man ska jämföra med annat i den nya svenska vågen tänker jag nog snarare på Ruben Östlund än Falkenbergsfilmarna.
Men även om ”Sebbe” skildrar komplexa människor – så saknar den egen komplexitet. Babak Najafi lämnar oss med beskrivningen. En kartbit som bränns och fladdrar bort. Sebbe was here. Än sen då?
