Från huvjackornas värld
Relaterat
Artikelbilder
Fakta
Fish tank
Regi: Andrea Arnold
Med: Katie Jarvis, Kierston Wareing, Michael Fassbender med flera
Filmstaden, Gävle
Mia är en arg 15-åring i huvjacka. Om hon inte bor i ett grått loftgångshus med hyreslägenheter och utsikt över en parkeringsplats, så är det i alla fall så jag ser det framför mig. Bister engelsk förortsrealism. Där alla kallar alla fitta.
Mias ensamstående morsa festar för mycket och hoppas för mycket på den nya kille hon raggat upp.
I en film som ”Fish tank” säger Mia ”I hate you” till sin söta lillasyster. Svar ”I hate you too”. Det kan faktiskt betyda att de älskar varann.
Och bister engelsk förortsrealism kan faktiskt betyda annat än eländesskildring.
Nå. Eländigt är det. Men också innerligt. Det finns en klokhet och en seg livsvilja i den här självständiga maskrostjejen som växt upp till en tonåring som hamnat utanför sitt gamla gäng, dansar hiphop istället för att gå i skolan och driver omkring på blekdammiga gator och mellan uppstickande armeringsjärn.
Morsans nya kille verkar oväntat reko, tycker hon. Det är en bedräglig trygghet. Att bli stor handlar om att lära sig vem man kan lita på.
Jag såg ”Fish tank” tidigt i höstas, det är därför jag kanske minns fel om detaljer. Först nu kommer filmen till Gävle.
Men den är, sin brutala miljö till trots, en skir skildring. Den utforskar ledigt gränsen mellan barndom och vuxenhet. Den innehåller både spänning och symbolik – Mia befriar en kedjad arbetshäst men tar också själv ett barn tillfånga.
Precis så är det att se ”Fish tank”, hemskt och fint på samma gång.
Vilket känns lite fel att säga, om bilder från välfärdens absoluta baksida. Men ”Fish tank” klär av klassamhället med andra undertexter än vanligt. Och en människa som Mia, spelad av fenomenala debutanten/amatören Katie Jarvis, är värd all uppmärksamhet och kärlek hon kan få.
”Fish tank” vann juryns pris på Cannesfestivalen förra året. Jag älskar den, jag med.
