Kul och snygg men med själ som smör
Relaterat
Fakta
”Sherlock Holmes – a game of shadows”
Regi: Guy Ritchie
Robert Downey Jr, Jude Law, Noomi Rapace m fl
Filmstaden Gävle, Roxy/Star, Sandviken
Sherlock Holmes är hög som ett hus på koffein, tobak, kokablad och sin egen genialitet.
Och Robert Downey Jr är en gud i rollen.
Lika grandios som filmens grandiost självupptagna, maniska detektiv med hela alfabetet av diagnoser i bokstavskombination. Mannen med både autistiskt tunnelseende och extrem perceptionsförmåga. En maskin som går på högvarv hela tiden. En främmande exotisk varelse i 1890-talets smutsgrå London.
Jag är helt imponerad. Jag älskar att han kallar duvor för ”bevingad ohyra”.
Och det finns mycket annan extravagans i den här andra biofilmen, i en serie som av allt att döma kan bli lång.
Det konstnärliga bildspråket till exempel. Som bryter och böjer tiden genom att gå händelser i förväg och stanna upp dem i slow motion. Filmen behandlar kronologin ungefär som kubisterna gjorde när de visade ett föremål från flera sidor samtidigt.
Allt medan miljöerna radar upp sig – den enda fantastiska sekelskiftesmålningen efter den andra. Naturligtvis ett schweiziskt alpslott med dramatiskt, ändlöst vattenfall.
Fotot är också besatt av mekanik, av modernitet, av den nya tidens optimistiska tro på den industriella utvecklingen. Kameran slickar glänsande pistolmynningar och patroner.
Vapen, ja. Själva handlingen har all nödvändig aktualitet. Terroristdåd skakar Europa. Världskrig hotar. Men det som är en katastrof för folken är som vanligt en guldgruva för vapentillverkarna.
Sherlock drar med sig nygifta och ytterst motvilliga Watson på ett äventyr på kontinenten. Varpå följer fredssamtal, bomber, smäktande wienervals, zigenarläger, opera och bondslagsmål i en salig, cynisk, blandning. Topping på kakan: Stephen Fry i rollen som Sherlocks magnifikt frimodiga bror.
Men med förstoringsglaset ser man också sprickorna. En alldeles för utdragen inledning i London. Jude Law (Watson) och Noomi Rapace (romsk spåkvinna) som gör totalt blanka figurer. Klichéfylld gangsterhumor och actionkoreografi (Guy Richie skulle aldrig våga göra något som inte Tarantino gjort tidigare).
”Sherlock Holmes: a game of shadows” är kostymerad uppvisningsfilm. Kul och snygg. Själfull som ett smörpaket.
























