Sällskapsspel på franska
Människorna i den här franska relationsfilmen är vuxna, 30- och 40-nånting, men fortfarande liksom osäkra tonåringar.
Relaterat
Artikelbilder
Fakta
”Små vita lögner”
Regi: Guillaume Canet
Med: Marion Cotillard, Jean Dujardin, Francois Cluzet med flera
Filmstaden, Gävle
Åtminstone när de är tillsammans. Som när gänget årligen firar sommarsemester ihop, i ett mysigt strandhus med tillhörande motorbåt, vin och långa nätter (samt på senare tid även barn).
Denna gång dock med en överhängande sorg – vännen Ludo är frånvarande. Han svävar mellan liv och död på sjukhuset i Paris efter en motorcykelolycka.
De övriga samlas. Med dåligt samvete. Och med haltande förhållanden, kärleksbekymmer, komplicerade vänskaper och hemligheter i bagaget. Mycket har sopats under mattan genom åren. Katastrofen med Ludo blir en livskatalysator.
Äldst, mest etablerad, är husägaren Max vars konservativa inre jag sparkar spontant bakut när hans bästa polare plötsligt förklarar honom sin kärlek. Det resulterar i en stundtals dråplig händelseutveckling. Aggressionerna i sommarhusets väggar företräds symboliskt av irriterande skadedjur som Max förgäves jagar.
Allt är sig likt men ändå inte. Kanske dags att ta adjö och växa upp.
Filmens regissör Guillame Canet är från början skådespelare – popularitetsstatus och stilighet modell Persbrandt men med badboystämpeln bytt mot intellektuell framtoning.
Högst troligt har han haft Lawrence Kasdans underbara 80-tals-film ”Människor emellan” (i den återses gamla vänner inför en begravning) som förebild för sitt romantiska sällskapsspel. Möjligen därav också det udda låtvalet som känns mer som nostalgisk, personlig, spellista än lämpligt soundtrack.
”Små vita lögner” flyter på med fin dialog medan många (vackra, självupptagna, självmordsbenägna) personer hinner porträtteras parallellt. Det är både lättjefullt, känslosamt och smart. Och aldrig tråkigt trots konversationens längd på drygt två och en halv timme.
