Dildohumor med allvarliga undertoner
En film om en vibrator – det låter som om Samantha från ”Sex and the city” blivit regissör.
Relaterat
Fakta
”Hysteria”
Filmstaden, Gävle
Regi: Tanya Wexler
Medverkande: Maggie Gyllenhaal, Hugh Dancy, Robert Pryce, Rupert Everett med flera
Att det går att plocka åtskilliga komiska poänger på uppfinnandet av den första vibratorn kommer inte som en överraskning, i synnerhet när orgasmmaskinen kombineras med stela britter. Den unga läkaren Mortimer Granville får anställning på en mottagning för botandet av hysteriska kvinnor. Behandlingen består av en underlivsmassage. De korrekta doktorerna, övertygade om att kvinnlig sexuell njutning inte existerar och ännu mer övertygade om sin egen förträfflighet, ägnar sina dagar åt att på löpande band massera överklassdamerna. I själva verket är de glorifierade onanihjälpmedel.
Granvilles karriär tar fart och han förlovar sig med chefens dotter, en söt pappas flicka med frenologi som hobby (att imponera med skallmätning på första dejten numera är inte tillrådligt, såvida man inte träffar en nynazist). Men det är en sval kärlek. Sval är däremot inte hennes syster, Maggie Gyllenhaal som sjövild suffragett och familjens svarta får. Med en frenolog till syster förstår man snart vilken som är familjens egentliga kap.
När Granville riskerar firman med sina handkramper, som lämnar patienterna missnöjda, ser det ut som om han inte ska få någon av systrarna. En vibrerande manick hos hans uppfinnarvän ger dock en idé som kan rädda hans jobb.
”Hysteria” är en komedi om att vägra se det uppenbara. Scenerna med de två läkarna som med afternoon tea-miner gnider de gamla tanterna till orgasm är obetalbara. Men i den enkla dildohumorn finns också allvarliga undertoner, teman som kvinnors rättigheter och hur kvinnans kropp genom historien har tolkats av mannen.
Hugh Dancy som den unga läkaren väger lätt, och Rupert Everett – en personlig favorit –har en anonym roll. Maggie Gyllenhaal är däremot perfekt som den ständigt leende kvinnorättskämpen; hon ger rollen exakt rätt dos av dryghet som gör att charmen inte blir för söt.
Missa inte, för övrigt, den avslutande dildoparaden med vibratorer genom tiderna. Ett av många skratt i ”Hysteria”. Ett skratt som dock kan fastna i halsen när man betänker hur många märkliga fördomar om sexualitet som vi ännu inte har lyckats skaka av oss.
Kristian Ekenberg
























