På scen

För en liten men intensiv publik med en genomsnittsålder på 17 år inleder Promoe med "Long distance runner".

l Syntare och nyromantiker har svårare än andra att åldras med värdighet. Axl Rose må se ut som skräp, han är fortfarande Axl Rose.

Midge Ure i Ultravox var vansinnigt stilig en gång i tiden.

Med ett leende på läpparna kan man konstatera att arrangörerna till årets Rånock lyckats bygga ett fint område. Scenen är precis lagom stor och ytan för publiken att vistas på likaså.

Jag har verkligen försökt förstå fenomenet Lars Winnerbäck. Lyssnat på låtarna och läst de få intervjuer som finns publicerade med honom.

En lätt bris drar in på gasklockeområdet och tar tag i Ane Bruns blonda lockar som för att understryka elegansen i hennes framträdande.

Det är nästan inget ljus på scen. Men Laleh kommer plötsligt ut, ensam, bankar på en av trummorna, hoppar ner och kastar en slängkyss mot publiken. Ler med hela kroppen.

Ibland beror det helt och hållet på var man kommer ifrån. Jag har nyss sett en Gävletrummis göra trumfills i fem sextondelstakt i en källare.

Det luktar svett och lite sprit längst framme vid sommarscenen. Sist ut - efter talangjakt, trollkonster, en hel del reklam och ett kort framträdande av Patrik Isaksson - kommer Kalle Moraeus.

Ett hav av identiska Motörhead-tröjor samlas framför scenen när ett av festivalens dragplåster går på.