Ett tacksamt stycke som lät den kostymklädda oktetten bädda in det 30-tal stora publiken i en skön air av lekfulla melodier och kreativa tempoväxlingar. Särskilt trombonisten Peter Fredriksson och trumpetaren Jonne Bentlöv bollade rena solon sinsemellan uppbackade av trummisen Carl Ottosons driv.

Samma härliga driv stod Ottoson för i låten Helsinki där hans dansanta kantslag och inlägg satte Spegeln i en trivsam gungning.

Efter att ha flyttat sig geografiskt 40 mil väster anslöt sig även sångerskan Sofie Norling till de varmkörda instrumenten i låten Stockholm. Hennes röst kompletterade den redan tillbakalutat atmosfäriska jazzen som bjöds. I samma låt levererade saxofonisten Magnus Dölerud sitt första solo som tillbakalutat strök mellan väggar och tak.

Trots det utpräglade 60-talssoundet så finns det element i Quiet Nights Orchestras musik som angränsar till nujazz. Låten Swell var ett tydligt exempel på det.

Kombinationen av Norlings röst, trumsektionens rytm och pianisten Philip Neterowics anslag påminde starkt om den svenska jazzduon Koop. QNO’s jazz är tillbakalutad men ändå engagerande. Den harmonierade med Spegelns inredning- avskalat men med en påtaglig värme, skärpa och nerv. De tysta nätternas orkester visade att även denna kväll hade behov av en.

Michael Norin