Kvällen tillsammans med humorgänget Raw comedy live blir ungefär som jag hade förväntat mig. Jag uppskattar åldersnivån i publiken i Gävle konserthus denna kväll som yngre och bestående av fler män än vanligt. En hel del i publiken har redan innan de kommit till konserthuset grundat med något innanför västen. Det gör nog sitt till att det skrattas åt det mesta. Ibland innan skämten ens levererats. Men det är svårt att få ett helt konserthus att skratta, och det är ett konststycke som Mårten Andersson med partners faktiskt lyckas med.

Det flirtas vilt med den lokala publiken. Det märks att komikerna har pluggat in sig på orten. Brynäs, Bocken, Thomas Di Leva och invandrare i Andersberg tar hem många skratt.

Av de sex, lekledaren Mårten Andersson samt Ahmed Berhan, André Wickström, Messiah Hallberg, Soran Ismail och Glenn Wool, gillar jag Messiah Hallbergs stekarfigurs lågmälda, spetsiga drift med överklassen allra bäst.

Humor är ofta roligast när skämten är oväntade, och när komikern tvingar publiken att tänka till. Det lyckas Messiah Hallberg med. Den skrikige Kanadensaren Glenn Wool slår också uppåt, mot bankvärldens girighet, och Parlamentet- Soran Ismail är alltid rolig, med en tillbakalutad, tvistad humor.

Vi svenskar gillar att skratta åt det som andra nationaliteter finner är konstigt med oss. Det vet det här stå-upp-gänget. Raw comedy live skämtar om torra, fulla och blyga svenskar och om invandrare, ofta på stå-upparnas egen bekostnad. Flera av kvällens komiker har invandrarbakgrund.

Och det skämtas om sex. På alla möjliga sätt. Ibland är det roligt, ibland bara plumpt. Jag skruvar på mig och undrar: var i helvete är brudarna? Det är enbart män på scen och ibland känns det som om jag av misstag har hamnat på en blöt svensexa eller en riktigt grisig förfest med tipsextra och ”värsta-ligget-snack”. Jo, det blir precis som Mårten Andersson utlovade, en kväll fylld av ”hjärndöd” humor. Men det funkar. Jag skrattar ju.

Anna Norling