l Olle Ljungström verkar genuint lycklig över att återförenas med sitt gamla band. Lycklig som i lycklig över att festen har gått in på tredje dagen, vinboxen snart är slut och det känns som att saker och ting börjar ordna upp sig igen. Den där lite sjukt sliten men glad ändå-känslan. Anything goes.

Lite överladdad är han också. Visar upp sin astmasprej och kallar den för en dildo (han har dragits med röstproblem under hela den här turnén). Berättar korta fragment av historier utan poäng. Dansar omkring.

Det tar en halvtimme ungefär innan det börjar låta lite bättre. ”Små druvor” låter helt okej, ”Som havet ligger blankt” låter riktigt bra. Inte för att Olle Ljungströms röst blivit bättre, och inte för att hans mellansnack börjar hålla ihop, han tycks vara bortom kommunikation. (Lite senare svär han över att texterna alltid håller på och ska ändra sig precis när han ska sjunga dem).

Det kanske är så enkelt som att övertändningen lägger sig. Publikens allsångskör i ”Det vackra livet” är ganska fenomenal.