l Under Lustans Lakejers spelning infinner sig åttiotalskänslan utan problem. Dels för att deras sound är så extremt åttiotal men också för att Ultravox just klivit av scenen intill. Lustans spelning är riktigt, riktigt bra. Mycket eftersom att Johan Kinde är attityd personifierad och i och med sin scenpersonlighet verkligen förkroppsligar evig ungdom, kvällens tema.

Poserna sitter, så att säga. Mellansnacket också, speciellt när han ”avslöjar” att bandet bakom honom egentligen består av hans söner, vilket är anledningen till att de ser så mycket yngre ut än Kinde själv.

Detta är bland det bästa mellansnack jag hört och applådregnet efter den flera minuter långa presentationen är givet.

Riktigt gammalt material blandas med nytt material, som låter lovande. Men det finaste är ändå att det faktiskt aldrig känns krystat att höra en 47-åring sjunga om sin tonårsromantik.

Magnus Mjöhagen