Jag lovar. De enda människorna på hela Gasklockeområdet som högaktningsfullt skiter i det här med nostalgi, det är Alphaville. Hela paketet må vara döpt efter deras hitlåt från 1984, för Alphaville är det ändå 2010. Alphaville är det enda bandet här, tror jag, som inte gått i graven och sedan gjort en comeback. De har bara ständigt fortsatt spela, fortsatt utvecklas musikaliskt. Möjligen åt ett håll som nästan ingen hade önskat, men ändå.

Och sångaren Marian Gold (som – och jag måste bara säga det här – egentligen heter Hartwig Schierbaum) är förmodligen lyckligare nu än på 80-talet när han gick omkring i kråsskjorta och låtsades vara svårmodig.

Svårmodighet ligger inte för Marian Gold. 2010 är han trivselrund och glad som en hög björn. Han lyckas aldrig vara tyst när instrumentalpartierna kommer utan fristajlar lite coola engelska ord som han bara råkar komma på i farten i stället. När Alphaville går in i tvåtakten i gamla hitten ”Sounds like a melody” kommer han in i en extra bra loop: ”Follow me! Follow me! Follow me! I´ll show you something really nice!”. Den upprepar han gång på gång, mot slutet till och med som ett dödsmetall-growl. ”The Jet Set Society” har Alphaville, av gud vet vilken anledning, valt att göra i Blink 182-version.

Marian Gold/Hartwig Schierbaum rappar verserna med tysk brytning.

Det är förstås en rätt lökig spelning. Men behållningen är att det syns så tydligt att Alphaville är här i Gävle för att de tycker att det är roligt att spela sin musik. Det är mer än vad man kan säga om resten av laguppställningen i kväll.

The Human League lyckas också vara knappt godkända på scen.

Faktum är att alla akter i kväll tycks klara sig med olika grader av knappt godkänt. Men The Human League är jag egentligen ur stånd att bedöma. När de spelar, sist av alla, känns det som om någon har tryckt i mig fem påsar hallonsnören och nu försöker trycka ner en sjätte. Tycker jag att det är gott? Inte vet jag, det smakar väl som det förväntas smaka. Det är bara det att det inte är kul längre. Egentligen är hela tillställningen väldigt fånig.

Kan vi inte göra som Alphaville?

Kan vi inte bara släppa det här med 80-talet nu och gå vidare?