Det stålgrå trumsetet står på en sliten persisk matta, kan det vara samma matta som på omslaget till ”Crazy Days” från 1976? Ingen vet utom möjligen Remu själv och han avslöjar inget, sådan är hans image. Ur gasklockans innanmäte träder så den okrönte kungen av finsk rock fram, för kvällen klädd i grön, klanrutig kostym. Hans vargblick sveper över den förväntansfulla publiken. Som på ett tecken kommer Mikko Löytty, bas och Nipa Niilola, gitarr upp på scenen.

Första låten är ”Roadrunner”, sedan kommer ett medley som känns grötigt och oändligt, inget mellansnack och Remus brutala råstyrka i trummandet är försvagat liksom hans röst. Ändå har denne man kultstatus i Finland som den ende överlevande originalmedlemmen i bandet som verkligen levde ut rockmyten.Remu Aaltonen är en joker i en lek med annars bara spader. Men det kanske vore bäst att sluta innan skavankerna blir alltför smärtsamma.

Då levererar bandet några höjdare som ”Get on” och ”I will stay”, Remu reser sig på 9 och vägrar slås ut, som en envis boxare i sin oändliga kamp mot sitt eget trumset. Men Remu, sluta med covers på Elvislåtar, varför inte spela något från ”Hot wheels”, skivan som sålde guld i Sverige?

Avslutningsvis kom Black Knights från Hälsingland med vemodig rockabilly serverad på smakfullt sätt, en trevlig avrundning på lördagens cruising som sköttes föredömligt av arrangerande Razorbacks.

Per Agne Eklund