Kabaréaktiga sånger är ett vinnande koncept fortfarande
Egentligen är det lite lustigt. När det gäller vissa etablerade artister förväntar och kräver man att de ska utvecklas musikaliskt då de haft en karriär som spänner över två decennier.
Relaterat
Artikelbilder
Fakta
Lars Demian
Spegeln, Gävle
Lördag 3 december
Och vissa vill man inte ska förändras ett uns, de känns kompletta från start och som lyssnare är man livrädd att de ska ta sin kreativitet i en oväntad och sämre riktning. Lars Demian tillhör, i min värld, de där artisterna som känns färdiga från start. På min högskoletids ”innan-kåren-fester” gick Demians sång ”Alkohol” ofta på högvarv.
De kabaréaktiga sångerna med den smarta, nattsvarta humorn var verkligen ett vinnande koncept. Och har så förblivit, med den logiska kryddan att sångtexterna speglar nuet i Sverige, samhället och världen så som det förväntas av en vass textförfattarpenna. Att ett stort genombrott aldrig kommit hos den breda massan kan bero på att radion helt enkelt ser Demians sånger som lite väl vassa, de skaver som en sten i skon. Vilken radiokanal vågar spela en sång med titeln ”Knarket sätter guldkant på ditt liv”, en av de nyskrivna låtarna ikväll? Det är ironiskt, men vissa tar säkert en sån sång på allvar och tycker det är fruktansvärt. Men han är kult och har en trogen skara fans och så är det även på Spegeln ikväll.
Sidekicken David Tallroth kör den ovanliga instrumenteringen bastuba/ trumset i öppningsången. Det är dekadenta Berlin 1934, molligt, dramatiskt och minst två helkannor rödvin. I den andra sången, nyskrivna ”Är du född till Svenne är du Svenne tills du dör” blir publiken redan entusiastisk.
Och jag måste säga att med tanke att det är december med julklappsinköp, ett överflöd av julkonserter och andra decembermåsten så är publikskaran stor för att vara en sådan smal artist som Demian är. Just Tallroths bastubespel visar att basgitarr faktiskt är ett instrument som inte är oumbärligt vare sig Demian spelar på gitarr eller flygel.
Kvällen är indelad i två set där första set till stor del består av nyskrivna sånger och andra av en hel del gamla favoriter som ”Den glade polisaspiranten”, ”Välkommen hit” och ”Häxan”. Delar av publiken visar sin kärlek till Demian genom att något packade ta sig upp på scenen där Demian vänligt och humoristiskt bestämt skickar tillbaka dem till publikplats.
Hur det än är så är det här i det närmaste perfekt fyllemusik. Demian är en lysande estradör som har en helskön kontakt med sin publik och fastän mycket av harmoniken i sångerna upprepas blir det inte enformigt tack vare texterna.
Erik Süss
