Vokalkvintetten The Real Group öppnar sin julkonsert med ett medley som gör att man undrar vad som blir över efter mixen av Have Yourself A Merry Little Christmas, Winter Wonderland, Rudolph The Red-Nosed Reindeer, Santa Claus Is Coming To Town och ytterligare fyra julevergreens.

Och efter den glimrande introduktionen dippar tempot i showen, mycket på grund av alldeles för långa pauser mellan sångerna där lite stelhumoristiska dialoger får ta lite för mycket plats – varför, i ärlighetens namn, framföra skämt som bara en liten bråkdel av publiken går igång på?

Men så fort The Real Group låter tonerna ta över och göra det de är bäst på, sjunga de där smakfulla, klockrena stämmorna i småjazzig tappning, så återställs ordningen.

Nu har ju à cappellabandet funnits i snart 30 år med skiftande medlemmar, och det är en trimmad, väloljad maskin på scenen. Det finns inte tillstymmelse till gnissel i framförandet. Men som vanligt är julshower i Sverige väldigt olika vad gäller förmågan att skapa julstämning. The Real Group fixar stämningen i otroligt vackert arrangerade Bereden väg för herran och Let It Snow.

Men det finns en del jazznummer som känns omotiverade, som känns mer som en after work-cocktail på en av Manhattans elegantare barer – minus alkoholens effekter. I perfektionen bor en svalhet som även återfinns hos publiken som inte är någon av de mer passionerade jag sett i Konserthuset.

Efter pausen försöker bandet få igång publiken med Vi äro musikanter och Små grodorna. Och allsångsnivån som börjar på samma ljudnivå som en lördagkväll i Tutankhamons grav stegras till stort deltagande i en julversion av Macarena. Plötsligt finns publiktrycket där som saknades i första set. Plötsligt skrattas det mycket mer åt de humoristiska inslagen.

Men lika plötsligt som skutan seglar på rätt kurs ignoreras årstiden i ett medley med noll jullåtar, men som inkluderar Queens Another One Bites The Dust. En sampler används live och det blir ett skönt, tungt sväng. Konstigt, men bra.

The Real Group är klanderfria i sitt uppträdande i kväll, men den där riktiga julkänslan infinner sig inte, blandningen av julsånger och ”vanliga” låtar är inte i balans. Att ta med sånger som Sanne Salomonsens danska 80-talshit Den Jeg Elsker, Elsker Jeg i en julshow är faktiskt ganska bisarrt.

Erik Süss