Julsväng med ös och fejkbrasa
Vad vill man ha av en julkonsert, sisådär en fyra kvällar före jul, tänker jag och landar i "känsla".
Relaterat
Fakta
Christer Sjögrens julkonsert med Pernilla Wahlgren och Gunhild Carling
Konserthuset, Gävle
20 december 2011
Det är känslan man vill åt, inte nödvändigtvis julkänslan (även om det ligger nära tillhands) utan nåt slags innerlighet och värme och glädje, en sån känsla.
Och visst får man en sån känsla när julkonsertsveteranen Christer Sjögren tagit med sig Pernilla Wahlgren och multiinstrumentalisten Gunhild Carling på julkonsertturnén som avslutades i Konserthuset i Gävle i tisdags. Man får den till exempel i makalöst tjusiga säckpipeversionen av "Amazing Grace" som Gunhild Carling bjuder på i inledningen av andra akten, liksom i gospelsvängiga "Go tell it on the mountain" eller för den delen Christer Sjögrens vad det verkar stora favorit "O store Gud".
Christer Sjögren pratade väldigt mycket om en amerikansk jul och timmerstuga i snöiga Colorado och Bing Crosby i tröja med renar på framför brasa när han berättade om planerna för årets julkonsert. Och visst finns (fejk)brasan på plats och visst bjuds det på "White Christmas" och "Walking in a winter wonderland" och då finns den där känslan man vill åt med på ett hörn också.
Men man får den dessvärre inte när Pernilla Wahlgren sjunger "Jul jul strålande jul" med löjligt mycket eko eller när Christer Sjögren vevar igång de för honom tydligen nödvändiga Elvis-gospellåtarna samtidigt som man visar pretentiösa bilder på barn och lyckliga kärlekspar på den stora duken bakom scenen.
Det är som att de vill spänna över för mycket. På över två timmar hinns det med en väldig massa jullåtar och det är uppenbart att Pernilla Wahlgren och Christer Sjögren levererar en del av dem mer pliktskyldigt. Renodla, go american, om det nu är det ni vill. Och skippa mellansnacket.
Kvällens klarast glänsande stjärna heter Gunhild Carling som däremot känns som att hon vill vara på just den här scenen just den här kvällen hela tiden. Hon spelar fånigt många instrument och liksom spritter av glädje hela tiden.
Och när Solängsskolans musikklass 7 C kommer in och körar på "Happy Christmas (war is over) precis i slutet av den långa konserten strålar just den där innerlighten och värmen från scenen och där och då är det alldeles äkta tror jag.
Men det räcker alltså inte hela vägen till toppbetygen.

























