Känslans mästare fick vågorna att gå i ölglasen
En efterlängtad kväll verkade det vara eftersom den anrika CC-puben var sprängfylld med vuxna människor som ville uppfyllas av soulens och bluesens själ.
Relaterat
Artikelbilder
Fakta
Sven Zetterberg & the Rockarounds
CC-puben, Gävle, 25 januari
Häxmästaren på detta område är min personlige favorit Sven Zetterberg, en vit man från Bergslagen med en röst och attityd som hämtad från Missisippi-deltat där giganter som Jimmy Reed en gång härskade. Även moderna storheter som Albert King har Sven träffat, både på och utanför scenen.
Albert King hade revolver och var lika storslagen som kvällens batterist Ingemar Dunker, berättar Sven, smått hänförd. Kanske är det Svens förmåga att verka lika glad som ett barn då han uppträder som jag beundrar allra mest. Bredvid står Micke Finell som en allvarsman i svart och iförd glas-ögon på nästippen liknar en professor i rock med en saxofon som flödar över av känslor. Sam Cooke-låten ”Rome wasn’t built on a day” låter bandet svänga i full frihet.
Hemmasonen Calle Brickman kör boogiewoogie-piano så det närmast går vågor i ölsejdlarna på etablissemanget. I den instrumentala biten av Elmore James blir det ett sådant fantastiskt gung att mina ögon tåras av känsla. ”It’s a risky lifestyle and they call it rock’n’roll” säger ju faktiskt vad hela denna musikkväll handlar om.
Avslutningsvis tycker jag att det blir väl mycket frijazz där musikerna visar upp sin tekniska skicklighet. För mig är Sven Zetterberg en känslans mästare som bör utöva Chicagoblues för där är han nära Gud..!
Per Agne Eklund
