Eftersom jag inte vill kalla mig expert inom området jazz- och swingmusik känns det aningens svårt att sätta ett rättvist betyg efter kvällens konsert med Connie Evingson och Stockholm Jazz city orchestra. Jag gick ändå med ett öppet sinnelag till spelningen i restaurangen på Konserthuset i Gävle.

Och jag blev överraskad. Positivt överraskad. Efter en kort introduktion av sjumannabandet, äntrar Evingson, iklädd en stilig svart klänning, den lilla scenen och jazzar loss i ”I love being here with you”. En låt skriven och framförd av amerikanskans musikaliska inspiratör och mentor, Peggy Lee.

Connies röst är mycket behaglig, tonsäker och lenar likt söt honung min krånglande hals denna februarikväll.

Connie Evingson är född 1962 och uppvuxen i Hibbing, Minnesota. Alltså i samma svenskbygd där en viss Bob Dylan har sina rötter.

Orkestern framför flera nummer av den kände kompositören Dave Fishberg. I ett av dem, ”Can’t take you nowhere”, vickar Connie lite småcoolt på huvudet fram och tillbaka medan Mattias Åström (piano) och Kurt Andersson (bas) fyrar av läckra solon på sina instrument.

En annan av musikerna som imponerar oerhört på mig är trummisen Gus Dahlberg. Åldermannen Dahlberg leker med sina vispar och smeker virveltrumman i ”More than you know”. Han är i total kontroll och skulle säkerligen sopa mattan med de flesta batterister i rockbranschen. Låten känd från musikalen Great Day (1929) finns med på Evingsons album ”Some cats know”.

Första setet avslutas med ”I wanna be your sideman” (också den komponerad av Fishberg). Låtens början och slut påminner starkt om jazzklassikern ”In the mood”.

I det andra setet visar orkestern prov på en musikalisk glädje och suverän samspelthet. Göran Larsén och hans musiker hyllar den nylige bortgångne jazzmusikern Lars Sjösten med låten ”For reliable reasons” och Evingson tolkar efter det Cole Porters ”Night and day”.

Tack till Gävle Jazzclub för ett trevligt arrangemang.

Jonny Hjortfors