Varningsklockan vid en tågövergång. En kompromisslös basgång, mullrande trummor och surfgitarrer. Redan där är jag beredd att ge apan i mig en chans. Så gör sångaren Tobias Allvin entré med våldsam utlevelse och en självklar pondus. En halv minut har gått av Malmöbandet Babians andra platta och jag har redan kapitulerat.

Likheterna med Bob Hund är svåra att komma undan men ligger mest i sångstilen, utlevelsen och det skånska idiomet. Musikaliskt ligger Babian betydligt närmare 60-talets garagerock och rhytm ’n’ blues. The Animals, The Sonics, The Standells och diverse trevligheter från Nuggets-boxarna dyker upp i hjärnan.

Man kan kalla det primitivt och man kan klaga på att många riff och musikaliska figurer låter påfallande bekanta. Men vad gör det när musiken höjer pulsen till rent farliga nivåer och texterna engagerar i sin kombination av humor och allvar; poesi och politik.

Ralph Bretzer