Ibland behöver man inte utvecklas särskilt mycket, det kan räcka med att göra det man kan bäst med nyvunnen energi. Amerikanska Overkill lämnar sina svängigaste utsvävningar åt sidan och fokuserar på skarpa kompositioner byggda på enkla, men vansinnigt effektiva, riff.

Titelspåret är ett praktexempel på den ärliga råhet som de flesta av dagens retroband vare sig bemästrar eller förstår. Den sortens vibb närvarar under flertalet av plattans spår, med undantag för virriga "The head and heart" vilken är att akta som alstrets enda totalmiss. Utöver den avskalade hårdheten finns även en storslagen, filmisk, atmosfär i många spårs inledande partier. "Ironbound" fungerar på flera nivåer och förutspås en lång livslängd.

David Jannati