Okej, man ska väl inte bry sig så mycket om hur musik är förpackad. Men jag hade gärna sluppit en pressrelease med orden ”det finns så många stereotyper kring manlighet[…] just därför ligger Elias Åkesson och hans Wizzkids i ett rosenbad på omslagsbilden till bandets nya skiva”. Aha, det är därför.

Musiken är inte lika 1995 som albumets namn, men är stundtals lika tråkig som omslagsidén. Dock finns inte den svenska popskiva som är utan höjdpunkter. Här finns tack och lov riktigt svängiga ”Hit & Run” med blås och lite rockigare ”Stormy Weather”. Skippar Elias och de andra sötsliskigheten nästa gång är chanserna att de knåpar ihop ett riktigt bra album stor. Det här känns för platt.

Magnus Mjöhagen