Ola Magnell
Relaterat
Artikelbilder
Fakta
Rolös
(Viskwa/National)
Han är sparsmakad med sin skivproduktion, Ola Magnell. Men när han efter sju år kommer med uppföljaren till utmärkta Vallmoland så är det också en mycket väl genomarbetad cd om tolv spår.
Egentligen spelar han i en egen division i dagens Musikpoesisverige där han har mer gemensamt med gamla klassiska rimmande poeter som Ferlin och Birger Sjöberg än med samtida populärmusiker. Varje textrad är imponerande litterärt utmejslad och finurligt metaforrik.
Att Lars Winnerbäck gästar några spår är mycket logiskt, speciellt de tidiga Winnerbäck-sångerna var påtagligt influerade av denne vispopikon.
Grundtonen på den nya skivan är som vanligt mestadels melankolisk med existentiella funderingar kling livet, kärleken och döden. En del sånger har även religiösa undertoner.
Musikaliskt är det mesta sig likt – det är melodisk visa, lite Dylan och denna gång även några stänk Tom Waits.
Ska något spår framhävas före något annat så får det bli den vackra "Livet är en cykeltur", men det är den homogena, stämningsmässiga helheten som imponerar mest.
Sune Liljevall
